Med en allogen stamcellstransplantation avses ett ingrepp där en frisk person fungerar som donator (syskon, den ena föräldern eller frivillig vuxen).
Allogena stamcellstransplantationer (benmärgstransplantationer/benmärgsbyte) används i barndomen i första hand vid behandling av de svåraste fallen av leukemi och aplastisk anemi samt av vissa svåra och medfödda sjukdomar (hemoglobinsjukdomar, immunbristtillstånd) eller vid återfall av dessa.
Stamcellsdonatorn väljs så att recipientens (mottagarens) och donatorns vävnadstyper är förenliga och uppfyller de noggranna kriterier som ställts upp för respektive fall. På så sätt kan man i dag hitta ett godkänt transplantat för nästan alla som behöver det, ofta via ett multinationellt donatorregistersystem.
Tiden mellan det att sökandet av en donator börjar fram till själva transplantationen varierar enligt typen av transplantat mellan 2–3 veckor och 2–3 månader.
Patienten (recipienten) ges före stamcellstransplantationen en förbehandling vars längd varierar mellan några dagar till drygt en vecka och som innehåller antingen endast läkemedelsbehandling eller en kombination av läkemedelsbehandling och strålbehandling.
Avsikten med förbehandlingen är å ena sidan tömma patientens egen benmärg (till exempel vid leukemi, hemoglobinsjukdomar) samt å andra sidan tillfälligt försvaga patientens förmåga till avstötning av transplantatet. Själva transplantatet ges i patientens blodomlopp via en central venkateter och det hittar självständigt vägen till benmärgen.
Beroende på transplantattypen tar det 1–3 veckor tills man kan observera att transplantatet börjat fungera. I samband med att transplantatet gror kan patienten få både s.k. engraftment-symtom (feber, benägenhet att samla vätska, eksem osv.) och symtom (utslag, diarré, förhöjad levervärden) på transplantat-mot-värdreaktion (GVHD, graft versus host disease).