Den vanligaste debutåldern för sent debuterande occipital barnepilepsi är omkring åtta år. Vid typiska anfall förekommer olika synstörningar, såsom tillfällig blindhet eller synfältsbortfall, eller synhallucinationer. Vid synhallucinationer ser barnet till exempel färggranna runda former som blir fler, förstoras och rör sig i synfältet.
Barnets medvetande bevaras under de flesta anfall, men kan störas om anfallet är långvarigt. Om medvetandet störs kan barnets blick också vända sig åt sidan. Anfallen är vanligtvis korta, men hos vissa personer kan de utvecklas till anfall med medvetslöshet och kramper. Anfallen förekommer typiskt flera gånger om dagen och åtföljs ofta av migränliknande huvudvärk.
En elektroencefalografi, dvs. en EEG-undersökning kan visa epileptiska skarpa vågor, så kallade spikar, i occipitalloben. Ibland syns förändringarna i EEG endast under sömnen. Resultatet av magnetundersökningen av hjärnan är normalt.
Anfallen reagerar vanligtvis bra på läkemedel, och hos vissa barn försvinner känsligheten för anfall med åldern. Epilepsisyndromet misstänks orsakas av genetisk känslighet, men enskilda gener är ännu inte kända och undersöks inte annat än i vetenskaplig forskningssyfte.
Behandlingen följer i allmänhet den rekommenderade behandlingen för fokal epilepsi, med oxkarbazepin, karbamazepin eller levetiracetam som primärt läkemedel. Vid behov kan även andra läkemedelsalternativ övervägas. Prognosen är osäker, men sannolikheten för anfallsfrihet uppskattas vara cirka 60 procent med lämplig medicinering.
Sent debuterande occipital barnepilepsi utgör cirka 0,3 procent av alla epilepsier som uppkommer i barndomen.