Att trygga en bra näringsstatus för barn och unga med cancer är ofta en utmanande uppgift som kräver samarbete mellan alla parter. Barnets eller den ungas egen samt föräldrarnas roll är av största vikt. Insjuknandet i och behandlingarna av cancer medför problem som påverkar barnets och den ungas aptit och matmängd. Vid olika behandlingsfaser är man tvungen att använda olika slags metoder för att trygga en god näringsstatus. Matens kvalitet, mängd och sättet den ges kan ändras enligt behov.
Särskild uppmärksamhet fästs vid näringen under behandlingarna. När man fått tillräckligt med näring orkar man bättre leka, läsa läxorna och röra på sig. En god näring bidrar till ett planenligt genomförande av cancerbehandlingen, förbättrar motståndskraften, minskar biverkningarna av behandlingen och påskyndar återhämtningen från infektioner samt förbättrar livskvaliteten för barnet eller den unga. För att effektivera näringsintaget är man ofta tvungen att använda intravenös näring, en näs-magsond eller en gastrostomi (PEG) som hjälpmedel.
Cancersjukdomen kan orsaka ämnesomsättningsförändringar i kroppen som försöker trygga cancertumörens näringstillgång på bekostnad av de friska vävnaderna. De ämnen som tumören utsöndrar kan påverka aptiten i centrumet för aptitreglering i hjärnan. Även sjukdomen och behandlingarna kan orsaka förändringar i smaksinnet som försämrar aptiten. Maten kan börja smaka konstigt eller så kan smaktröskeln för söt, bitter eller salt smak förändras. Hos flera patienter kan också smaksinnet förändras. Då kan till och med lukten av mat ge kväljningar eller så känner man inte någon lukt alls.
Förutom cancersjukdomen påverkar behandlingarna det allmänna tillståndet och aptiten hos barn och unga. Cytostatikamedicineringen orsakar många illamående och för en del smakförändringar. Man kan börja känna avsmak för den mat man smakat på i samband med behandlingarna. Cellvärdena sjunker, vilket utsätter för slemhinneskador i munnen och matstrupen. Då kan det kännas smärtsamt att äta.
Strålbehandling som riktats mot munnen, matstrupen eller bukområdet försvårar ätandet på grund av irritation i slemhinnorna. Vid behandling av hjärntumörer kan barns och ungdomars näringstillstånd försämras av strålbehandling. Återhämtningen från stora operationer ökar också behovet av energi och näringsämnen och kräver en intensifiering av näringsbehandlingen.
Det är också värt att observera att insjuknandet påverkar humöret. Maten intresserar inte en deprimerad patient och hen kan också uttrycka sina egna känslor genom att inte äta. Under måltiderna är det viktigt att skapa en positiv stämning. Att äta eller att reglera ätandet (inte äta) kan också vara det enda sättet som barnet eller den unga kan uttrycka sin egen vilja.