Benlängdsskillnad

En benlängdsskillnad orsakar asymmetri, muskelobalans och belastning på de nedre extremiteterna, ryggen och höfterna. En förändring av positionen kan orsaka bäckenrotation och/eller symtomatisk smärta i nedre ryggen. Benlängdsskillnad kan också orsaka så kallad funktionell skolios, där ryggradens strukturer är normala. Felställningen i ryggen korrigeras när benlängdsskillnaden behandlas. Ibland kan haltande vara ett symtom. Små längdskillnader (mindre än 1 cm) ger vanligtvis inga symtom.

Det finns många sätt att undersöka benlängdsskillnad. Benlängdsskillnaden bedöms främst genom att barnet står upp och man placerar ett block under det kortare benet tills bäckenet är symmetriskt. Höjdskillnaden kan också bedömas med hjälp av ett måttband och genom visuell observation eller palpation i ryggläge, stående, sittande och när barnet rör sig. Man använder också uppgifter i tillväxtkurvor som hjälp.

Den observerade benlängdsskillnaden kontrolleras främst vid kontrollbesöken. Särskilt under den snabba tillväxtfasen är det nödvändigt att följa med benlängdsskillnaden. Om en betydande benlängdsskillnad orsakar symtom, kan man använda upphöjda skoinlägg för att hjälpa till.

Om benlängdsskillnaden är mindre än 2 cm kan man överväga att använda ett upphöjande inlägg i skorna eller alternativt låta en skomakare sätta in en extra upphöjning. Vid små längdskillnader räcker det med en höjning under hälen. Vanligtvis räcker det med halva längdskillnaden som upphöjning. Upphöjningsinläggen tillverkas individuellt. Upphöjning vid en längdskillnad på mindre än 1 cm har inte visat sig vara fördelaktig och är därför i allmänhet inte nödvändig.

Behandlingen av benlängdsskillnad inriktas på den orsak som identifierats i undersökningarna. Vid planeringen av behandlingen beaktas också barnets ålder och tillväxt. En eventuell operation planeras individuellt. Ett alternativ till kirurgisk behandling är att bromsa tillväxten av det längre benet, så kallad epifysiodesis. Vid ingreppet störs benets tillväxtplatta mekaniskt för att förbena området och stoppa bentillväxten. Tidpunkten för operationen är mycket viktig och beror på den återstående bentillväxten och längdskillnaden. För flickor utförs operationen vanligtvis mellan 10 och 12 års ålder, för pojkar lite senare. Målet är att det kortare benet ska hinna ikapp det längre när det växer. Andra alternativa kirurgiska ingrepp, beroende på den enskilda situationen, kan vara att förlänga det kortare benet eller förkorta det längre benet. Särskilt förlängningar och efterbehandling kräver motivation och insatser från hela familjen. Det är också möjligt att kombinera olika operationsmetoder.

Vid operationen som utförs under narkos bromsas tillväxten av det längre benet genom att störa tillväxtplattan i syfte att påskynda förbeningen av området. Man kan vanligtvis skrivas ut från sjukhuset dagen efter operationen. Det kan förekomma svullnad i operationsområdet efter ingreppet, vilket kan minskas genom att höja benet, hålla det svalt och vila. Operationssårets läkning bör följas upp.

Man får stödja på det opererade benet så snart smärtan medger det. Kryckor kan användas i 1–3 veckor för att kunna röra sig lättare. Efter operationen uppmanas man röra på sig så normalt som möjligt varje dag.

Såret ska alltid behandlas med rena, tvättade händer. Såret kräver ingen särskild behandling. Det är bra att ha ett sårförband på såret de första 24 timmarna. Följ vårdenhetens anvisningar för sårvård och borttagning av stygn. För barn används ofta smältande stygn som inte behöver tas bort.

Om följande problem uppstår under sårläkningen ska man kontakta sin vårdenhet:

• såret blöder (blod, vävnadsvätska) rikligt/kontinuerligt

• såret visar tecken på inflammation (ökad smärta, rodnad, svullnad, värmekänsla)

• såret utsöndrar varigt sekret eller sårbädden börjar lukta

• barnet har feber (över 38 grader).

I liggande läge placeras benet i ett upphöjt läge över hjärtats höjd, till exempel med hjälp av kuddar. Ett upphöjt läge minskar blödning och svullnad i operationsområdet. Dessutom upprätthåller aktivt böjande och sträckning av vristen blodcirkulationen i den nedre extremiteten.

Syftet med kylbehandling är att lindra smärta och minska svullnaden i skadeområdet. Använd t.ex. en ispåse, en påse med frysta grönsaker, en påse med kylande gel eller en snabbkylpåse på skadeområdet i högst 15–20 minuter åt gången, med en timmes mellanrum. För att förebygga förfrysning bör en torr trasa eller handduk placeras mellan huden och kylpaketet.