Barn vill alla möjliga saker och ibland kan det kännas som om det är lättare att bara ge efter. På längre sikt är det dock lättare att leva tillsammans i vardagen när en vuxen i familjen bestämmer över till exempel måltider och vad som ska ätas.
Det är inte alltid lätt eller givande att sätta gränser. Barn blir arga, besvikna och frustrerade när de inte får det de vill ha. En utmanande, men viktig uppgift för föräldrarna är att acceptera och tolerera barnets ilska. Genom att agera lugnt och konsekvent försäkrar den vuxna barnet om att hen agerar för barnets bästa.
En inkonsekvent förälder, som ibland ger efter och ibland inte, lär barnet att föräldern inte menar det hen säger. Då är det endast fast i barnets ihärdighet när hen får sin vilja igenom. Föräldrarnas trovärdighet försämras i barnets ögon och allas nerver är på helspänn.
Hur ska man göra?
Det är bra att visa barnet att du har lagt märke till att hen är besviken. "Jag kan se att du är förargad över att du inte kan få ett kex nu". Man behöver i regel inte motivera en vuxens beslut för ett barn under skolåldern. Tydliga och korta konstateranden är tillräckliga. "Det är inte läge för ett kex nu". Om ett barn i skolåldern behöver motivering kan frågan diskuteras mer ingående: "Jag älskar dig och vill att du ska må bra. Jag kan inte ge dig ett kex nu, för det är snart dags för middag". Du kan diskutera vad som är bra för barnet eller hur det påverkar barnet om hen äter ett kex före middagen och när det är rätt tid att äta kex.
Att klä känslor i ord hjälper barnet att känna igen sina egna känslor och acceptera dem som en del av livet. Alla slags känslor är tillåtna och det finns ingen anledning att vara rädd för dem eller dölja dem.
Det är viktigt att barnet kan lita på förälderns omdöme och förmåga att ta hand om hen. Barnet behöver inte göra uppror varje gång hen ser godis när vissa saker blir självklara tillvägagångssätt i hemmet.