Ofarliga hjärtfynd
Många hjärtfynd är ofarliga och kräver varken behandling eller uppföljning.
Öppetstående foramen ovale (PFO) är en liten öppning i förmaksseptum mellan vänster och höger förmak. Foramen ovale behövs under fosterstadiet som en förbiledningsförbindelse för att leda förbi blodcirkulationen i lungorna. Vanligtvis stängs den öppetstående foramen ovale under de första levnadsmånaderna eller -åren när flödesriktningen i förmaksseptumet hos en nyfödd ändras till att flöda från vänster förmak till höger förmak. Förmaksseptumet har en klaff i detta område, som vanligtvis stänger öppningen när flödesriktningen ändras vid födseln. Hos vissa friska människor blir öppningen delvis öppen. Det uppskattas att öppetstående foramen ovale i närmare undersökningar kan konstateras hos cirka 20 procent av friska vuxna. Foramen ovale som upptäcks i barndomen är ett normalt fynd och inte ett hjärtfel. Ofta upptäcks den som ett slumpartat fynd om hjärtat undersöks med ultraljud av någon annan anledning. Öppetstående foramen ovale medför inga biljud eller symtom hos patienten. Öppetstående foramen ovale kräver inte heller någon uppföljning.
Medfödd utvecklingsstörning då en förbindelse mellan förmaken blir kvar. Vid ultraljudsundersökning är det svårt att med säkerhet skilja mellan öppetstående foramen ovale och liten förmaksseptumdefekt. Om öppningen är liten (< 5 mm) är öppningen inte av betydelse för barnet och kan behandlas som öppetstående foramen ovale. En sådan liten förmaksseptumdefekt medför inga symtom hos barnet och påverkar inte hjärtats funktion. Man behöver inte följa upp en liten förmaksseptumdefekt och den behöver inte uppmärksammas i barndomen. Om en person har konstaterats ha en förmaksseptumdefekt i barndomen ska den undersökas som vuxen endast om hen vill börja dyka med andningsutrustning.
Ductus arteriosus är en normal och nödvändig struktur under fosterstadiet som förbinder den nedåtgående aortan och blodådrorna i lungartärens stam. Under fosterstadiet flödar endast 5–15 procent av blodet som pumpas av höger kammare till lungorna. Den största delen passerar lungorna via ductus arteriosus till den nedåtgående aortan. Efter födseln gör en ökad syrehalt i blodet samt hormonella faktorer att ductus arteriosus stängs.
Funktionellt stängs ductus arteriosus vanligtvis under de två första dygnen och en fullständig anatomisk stängning sker inom 2–3 veckor efter födseln. Efter de första levnadsdygnen är en betydande öppen ductus arteriosus en sjukdom som kräver uppföljning. Hos en del spädbarn kan dock ductus arteriosus slutas eller förminskas av sig själv under de första levnadsmånaderna. Hos för tidigt födda barn är slutningen av ductus arteriosus rubbad och förekomsten av en öppen ductus arteriosus är också vanligare hos för tidigt födda barn.
Hos fullgångna barn är förekomsten av betydande öppen ductus arteriosus 0,05–0,08 procent. Om tysta och för blodcirkulationen betydelselösa ductus arteriosus medräknas (Silent duct) uppskattas förekomsten vara 0,5–1 procent. Betydande ductus arteriosus medför ett typiskt kontinuerligt biljud (systoliskt-diastoliskt biljud). Om ductus arteriosus är litet och inte medför ett typiskt biljud behövs ingen uppföljning efter spädbarnsåldern. En sådan ductus arteriosus är inte kopplad till risken för en rubbning i hjärtfunktionen. En liten ductus arteriosus utan biljud kräver alltså ingen uppföljning eller behandling.
Hjärtats extra slag är överflödiga hjärtslag som framträder utöver slagen från det normala ledningssystemet. De blandas med den normala rytmen och kan orsaka oregelbundenhet i rytmen. De extra slagen kan ha sitt ursprung i förmaket eller kammaren. Vanligtvis upptäcks de extra slagen slumpmässigt i samband med andra undersökningar. Hos barn är extra slag med förmaksursprung ett vanligt fenomen och extra slag med ursprung i kammaren förekommer också hos 10–25 procent av barn och ungdomar, beroende på ålder.
De extra slagen förekommer vanligtvis som sporadiska, men ibland kan de även förekomma som eftervarandra följande eller jämt varvat med normala slag (så kallad bigemini). De extra slagen är i regel ofarliga och vanligtvis är de inte ett tecken på hjärtfel. Extra hjärtslag som förekommer då och då hos ett symtomfritt barn kräver ingen uppföljning. Om de extra slagen dock förekommer ofta, oberoende om de är av förmaks- eller kammarursprung är det bra att göra bilddiagnostiska undersökningar av hjärtat. Med dem kan man utreda om barnet har strukturella hjärtfel eller hjärtmuskelsjukdomar.
Mycket ofta förekommande extra slag (>20 procent) kan även förekomma i hjärtan med normal uppbyggnad. Då finns det anledning att barnhjärtläkaren, dvs. barnkardiologen, följer upp hjärtfunktionen eftersom i synnerhet extra slag med kammarursprung ibland kan leda till utveckling av hjärtsvikt. Om extra slag förekommer oftare i samband med ansträngning eller om man i hjärtfilmen konstaterar i extra slag från flera delar av hjärtat med kammarursprung, är fortsatta undersökningar alltid motiverade.
På motsvarande sätt, om de extra slagen försvinner i och med att hjärtfrekvensen ökar, är det vanligtvis frågan om ett helt ofarligt fenomen. Omedelbart efter födseln och under de första levnadsmånaderna kan det förekomma rikligt med extra slag, men om hjärtat konstateras ha en frisk uppbyggnad brukar de extra slagen försvinna med tiden.
De extra slagen är vanligtvis fullständigt symtomfria även om de förekommer i en stor omfattning. Vissa känner lättare alla avvikelser i rytmen och kan uppleva ett stort antal extra slag som en faktor som påverkar livet mycket negativt. Eftersom de extra slagen vanligtvis är ett ofarligt fenomen behöver de i regel inte behandlas hos symtomfria barn. Om medicinsk behandling behövs kan medicinering med betablockerare minska antalet extra slag. Om det finns en underliggande hjärtsjukdom som orsakar de extra slagen och om det har konstaterats en risk för hjärtrytmrubbning som orsakas av de extra slagen, t.ex. i samband med ansträngning, är det vanligtvis alltid motiverat att påbörja medicinering.
Öppetstående foramen ovale eller liten förmaksseptumdefekt
Öppetstående foramen ovale (PFO) är en liten öppning i förmaksseptum mellan vänster och höger förmak. Foramen ovale behövs under fosterstadiet som en förbiledningsförbindelse för att leda förbi blodcirkulationen i lungorna. Vanligtvis stängs den öppetstående foramen ovale under de första levnadsmånaderna eller -åren när flödesriktningen i förmaksseptumet hos en nyfödd ändras till att flöda från vänster förmak till höger förmak. Förmaksseptumet har en klaff i detta område, som vanligtvis stänger öppningen när flödesriktningen ändras vid födseln. Hos vissa friska människor blir öppningen delvis öppen. Det uppskattas att öppetstående foramen ovale i närmare undersökningar kan konstateras hos cirka 20 procent av friska vuxna. Foramen ovale som upptäcks i barndomen är ett normalt fynd och inte ett hjärtfel. Ofta upptäcks den som ett slumpartat fynd om hjärtat undersöks med ultraljud av någon annan anledning. Öppetstående foramen ovale medför inga biljud eller symtom hos patienten. Öppetstående foramen ovale kräver inte heller någon uppföljning.
Liten förmaksseptumdefekt (ASD, atrial septal defect)
Medfödd utvecklingsstörning då en förbindelse mellan förmaken blir kvar. Vid ultraljudsundersökning är det svårt att med säkerhet skilja mellan öppetstående foramen ovale och liten förmaksseptumdefekt. Om öppningen är liten (< 5 mm) är öppningen inte av betydelse för barnet och kan behandlas som öppetstående foramen ovale. En sådan liten förmaksseptumdefekt medför inga symtom hos barnet och påverkar inte hjärtats funktion. Man behöver inte följa upp en liten förmaksseptumdefekt och den behöver inte uppmärksammas i barndomen. Om en person har konstaterats ha en förmaksseptumdefekt i barndomen ska den undersökas som vuxen endast om hen vill börja dyka med andningsutrustning.
Liten öppen ductus arteriosus
Ductus arteriosus är en normal och nödvändig struktur under fosterstadiet som förbinder den nedåtgående aortan och blodådrorna i lungartärens stam. Under fosterstadiet flödar endast 5–15 procent av blodet som pumpas av höger kammare till lungorna. Den största delen passerar lungorna via ductus arteriosus till den nedåtgående aortan. Efter födseln gör en ökad syrehalt i blodet samt hormonella faktorer att ductus arteriosus stängs.
Funktionellt stängs ductus arteriosus vanligtvis under de två första dygnen och en fullständig anatomisk stängning sker inom 2–3 veckor efter födseln. Efter de första levnadsdygnen är en betydande öppen ductus arteriosus en sjukdom som kräver uppföljning. Hos en del spädbarn kan dock ductus arteriosus slutas eller förminskas av sig själv under de första levnadsmånaderna. Hos för tidigt födda barn är slutningen av ductus arteriosus rubbad och förekomsten av en öppen ductus arteriosus är också vanligare hos för tidigt födda barn.
Hos fullgångna barn är förekomsten av betydande öppen ductus arteriosus 0,05–0,08 procent. Om tysta och för blodcirkulationen betydelselösa ductus arteriosus medräknas (Silent duct) uppskattas förekomsten vara 0,5–1 procent. Betydande ductus arteriosus medför ett typiskt kontinuerligt biljud (systoliskt-diastoliskt biljud). Om ductus arteriosus är litet och inte medför ett typiskt biljud behövs ingen uppföljning efter spädbarnsåldern. En sådan ductus arteriosus är inte kopplad till risken för en rubbning i hjärtfunktionen. En liten ductus arteriosus utan biljud kräver alltså ingen uppföljning eller behandling.
Extra hjärtslag
Hjärtats extra slag är överflödiga hjärtslag som framträder utöver slagen från det normala ledningssystemet. De blandas med den normala rytmen och kan orsaka oregelbundenhet i rytmen. De extra slagen kan ha sitt ursprung i förmaket eller kammaren. Vanligtvis upptäcks de extra slagen slumpmässigt i samband med andra undersökningar. Hos barn är extra slag med förmaksursprung ett vanligt fenomen och extra slag med ursprung i kammaren förekommer också hos 10–25 procent av barn och ungdomar, beroende på ålder.
De extra slagen förekommer vanligtvis som sporadiska, men ibland kan de även förekomma som eftervarandra följande eller jämt varvat med normala slag (så kallad bigemini). De extra slagen är i regel ofarliga och vanligtvis är de inte ett tecken på hjärtfel. Extra hjärtslag som förekommer då och då hos ett symtomfritt barn kräver ingen uppföljning. Om de extra slagen dock förekommer ofta, oberoende om de är av förmaks- eller kammarursprung är det bra att göra bilddiagnostiska undersökningar av hjärtat. Med dem kan man utreda om barnet har strukturella hjärtfel eller hjärtmuskelsjukdomar.
Mycket ofta förekommande extra slag (>20 procent) kan även förekomma i hjärtan med normal uppbyggnad. Då finns det anledning att barnhjärtläkaren, dvs. barnkardiologen, följer upp hjärtfunktionen eftersom i synnerhet extra slag med kammarursprung ibland kan leda till utveckling av hjärtsvikt. Om extra slag förekommer oftare i samband med ansträngning eller om man i hjärtfilmen konstaterar i extra slag från flera delar av hjärtat med kammarursprung, är fortsatta undersökningar alltid motiverade.
På motsvarande sätt, om de extra slagen försvinner i och med att hjärtfrekvensen ökar, är det vanligtvis frågan om ett helt ofarligt fenomen. Omedelbart efter födseln och under de första levnadsmånaderna kan det förekomma rikligt med extra slag, men om hjärtat konstateras ha en frisk uppbyggnad brukar de extra slagen försvinna med tiden.
De extra slagen är vanligtvis fullständigt symtomfria även om de förekommer i en stor omfattning. Vissa känner lättare alla avvikelser i rytmen och kan uppleva ett stort antal extra slag som en faktor som påverkar livet mycket negativt. Eftersom de extra slagen vanligtvis är ett ofarligt fenomen behöver de i regel inte behandlas hos symtomfria barn. Om medicinsk behandling behövs kan medicinering med betablockerare minska antalet extra slag. Om det finns en underliggande hjärtsjukdom som orsakar de extra slagen och om det har konstaterats en risk för hjärtrytmrubbning som orsakas av de extra slagen, t.ex. i samband med ansträngning, är det vanligtvis alltid motiverat att påbörja medicinering.
Uppdaterad 3.2.2023