Testikelretention, testikel som inte vandrat ner i pungen

Spädbarn och små barn undersöks helst så att barnet sitter bredbent i förälderns famn. Då är testiklarnas lyftande muskler som mest avslappnade. Det är viktigt att rummet och läkarens hand är varm. I en lugn situation när barnet är avslappnat vandrar testiklarna ofta själva ner till botten av pungen, särskilt om det är fråga om en s.k. vandrande testikel, dvs. en överkänslig muskelreflex. Sådana fall behöver inte opereras, men det är skäl att följa upp hur tillståndet utvecklas under rådgivningsbesöken. Ibland kan testikeln som redan tidigare vandrat ned stiga upp igen och då behövs en operation.

Om testikeln inte vandrar ned i pungen av sig själv, drar läkaren testikeln försiktigt från ljumsken mot pungen. Om testikeln inte kommer ner eller genast hoppar tillbaka till ljumsken är det fråga om en verklig testikelretention.

Ibland känns testikeln inte alls i ljumskkanalen. Den kan ligga i bukhålan eller den kan ha förtvinat på grund av en testikelvridning under fostertiden. Utöver manuell undersökning kan en ultraljudsundersökning för att hitta testikeln vara nödvändig. Om ingendera testikeln kan hittas kan man kontrollera hormonfunktionen i testikeln med blodprov.

Enligt rekommendationerna opereras en medfödd dold testikel vid cirka 6–12 månaders (senast vid 18 månaders) ålder för att trygga testikelns funktion. Testikeloperationer görs dagkirurgiskt om patientens allmäntillstånd inte kräver särskild uppföljning efter narkos. Operationen tar ca 30–60 minuter. Barnet ska inte äta eller dricka före operationen enligt anvisningarna i kallelsebrevet. Ena föräldern kan vanligtvis följa med ända till operationssalen.

En testikel som kan kännas i ljumsken opereras genom ett ljumsksnitt. Testikeln lösgörs från fästena och förs längs ljumskkanalen till pungsäcken där den vanligtvis fästs med ett par stygn eller så åtstramas kanalen uppåt så att testikeln inte längre kan komma ur pungsäcken. Ett litet snitt görs även i pungsäcken.

Om testikeln inte hittas i ljumsken kontrollerar man om den finns i bukhålan eller om den eventuellt har förtvinat.

En testikel som finns i bukhålan opereras oftast i två steg. Först görs en titthålsoperation av bukhålan, dvs. en laparoskopi, där man kan upptäcka en dold testikel. Om testikeln hittas, kapas de åtstramande blodkärlen som kommer uppifrån och man väntar i ca 3–6 månader för att blodkärlen som kommer underifrån ska stärkas. I den andra operationen förs testikeln från bukhålan oftast endoskopiskt ner i pungen där den fästs med stygn. Om testikeln inte hittas i den första operationen, kan man eventuellt ändå i endoskopin se en öppen rutt till ljumskkanalen. I en öppen undersökning av ljumsken hittas ofta en nästan helt förstörd liten testikelrest som tas bort.

Efter ett dagkirurgiskt ingrepp återhämtar sig barnet på sjukhuset i ett par timmar och föräldern får komma till barnet när det har vaknat tillräckligt. Barnet kan skrivas ut när det druckit, ätit och kissat. Hos barn används självupplösande stygn. Efter ingreppet ska bastu och bad undvikas i 1–2 veckor. Det är bra att kontrollera de opererade testiklarna cirka ett halvt år eller ett år efter operationen. Palperingen av testiklarna kan ske till exempel i samband med rådgivningsbesök hos en läkare. Om ingendera testikeln vandrat ned och de har befunnit sig i bukhålan, bör en kontroll göras ännu i puberteten.

Trots operationen är en icke nedvandrad testikel ofta även i vuxen ålder betydligt mindre jämfört med den andra. Om endast den ena testikeln inte vandrat ned är patientens fertilitet som vuxen likadan som hos den övriga befolkningen. Om ingendera testikeln vandrat ned försämras fertiliteten, särskilt om behandlingen fördröjs. Cirka 15 procent av testiklar som befinner sig i bukhålan tolererar inte operationen, utan förtvinar. Det lönar sig dock att operera för att ge spermierna möjlighet att utvecklas. Risken för testikelcancer är lindrigt förhöjd för icke nedvandrade testiklar. Om en pojke har en liten testikel som inte fungerar, tas den vanligen bort och kan vid behov ersättas med en protes i skolåldern eller hellre närmare vuxen ålder.