Tillväxtkurvorna används för att bedöma barnets tillväxt. Kurvan relaterar till tillväxten hos jämnåriga friska barn av samma kön. Dessutom används föräldrarnas längdmått för att beräkna barnets förväntade längd.
I Finland används kurvor för längd, vikt, huvudomkrets och BMI efter ålder och vikt efter längd. För bedömning av tillväxten finns det separata tillväxtkurvor för barn under 2 år och för barn i åldern 1–20 år. Barnets födelsevikt, längd och huvudomkrets mäts med hjälp av tillväxtkurvor för födelsestorlek.
Tillväxtkurvorna uppdaterades 2011 med tillväxtdata från mer än 70 000 friska barn som grund. De nya tillväxtkurvorna används inom hela hälso- och sjukvårdssektorn i Finland.
Hälsovårdaren eller läkaren uppskattar längdmätningen som skillnaden mellan tillväxtkurvans medelvärde och den förväntade längden. En positiv skillnad innebär att barnet blir längre än andra barn i samma ålder eller föräldrar och en negativ skillnad innebär att barnet blir kortare. Samtidigt bedöms barnets tillväxt i förhållande till tidigare tillväxt.
Syftet med uppföljningen är inte att klassificera barn som korta eller långa. Det viktiga är att upptäcka en signifikant skillnad från tillväxtkurvornas medelvärde, den förväntade längden eller ett avsaktande i förhållande till den tidigare tillväxten. Ju mer längdmätningen avviker, desto viktigare är det att barnet undersöks närmare för att hitta eventuella sjukdomar som kan påverka tillväxten. Reglerna för screening av tillväxt är till hjälp här.
Den förväntade längden beräknas på grundval av föräldrarnas längd. Användningen av en förväntad längd gör det möjligt att uppskatta tillväxten mer exakt, eftersom det är möjligt att bedöma barnets tillväxt i förhållande till den ärftliga tillväxtpotentialen. Den förväntade längden är dock för oprecis för att förutsäga barnets längd i vuxen ålder. För att kunna förutsäga detta måste man uppskatta skelettmognaden genom att ta en röntgenbild av handen (skelettålder).
Syftet med att följa med barnets vikt är att bedöma om näringstillförseln är tillräcklig. En avvikande kroppssammansättning kan i sin tur bero på övernäring och övervikt, undernäring eller sjukdomar som påverkar vikten. Vikten relateras alltid till längden hos barn. När det gäller spädbarn är det dock vettigt att följa viktutvecklingen i kilogram som vanligt. Vikten övervakas på två sätt: som längdvikt och som ålders-viktindex (BMI). I båda fallen tyder en stark uppåtgående tendens ofta på överdriven fettansamling i kroppen, medan en nedåtgående trend i viktkurvan kan vara ett tecken på undernäring. Reglerna för screening av tillväxt är till hjälp här.
Huvudets omkrets mäts hos alla barn under 7 år. Huvudets tillväxt uppskattas som skillnaden mellan tillväxtkurvans medelvärde. En positiv skillnad innebär att ett barns huvud växer mer än hos jämnåriga barn och en negativ skillnad innebär att det växer mindre. Samtidigt bedöms huvudets tillväxt i förhållande till tidigare tillväxt och eventuellt även i förhållande till föräldrarnas huvudtillväxt.
Att barns huvud klassificeras som små eller stora är irrelevant. Endast kraftiga avvikelser från befolkningens medelvärde beaktas. Till exempel kan huvudvärkssymtom eller en utvecklingsförsening i kombination med avvikande huvudtillväxt vara en anledning att inleda en utredning. Reglerna för screening av huvudets tillväxt är till hjälp vid bedömningen.
Att bedöma barnets födelsestorlek är en viktig del av uppföljningen av den tidiga barndomens tillväxt. En normal födelsestorlek visar läkaren att barnets tillväxt i livmodern varit normal. En onormal födelsestorlek kan vara ett tecken på tillväxtproblem hos fostret, en sjukdom eller ett medfött syndrom. Det är viktigt att utvärdera tillväxten efter födseln, särskilt för mycket små barn. Du kan också beräkna födelsestorleken med hjälp av en kalkylator.
Uppdaterad 31.1.2023
