Vanliga frågor

Det finns så mycket motstridig information om hälsosam kost, vem ska man tro på? Till exempel tidningar och TV-program strävar ofta efter stora försäljningssiffror eller uppmärksamhet och kan därför med stora rubriker lyfta fram avvikande forskningsresultat eller åsikter från en enskild person eller ”guru”. Då är det viktigaste inte nödvändigtvis vad som är sant, utan vad som säljer och väcker uppmärksamhet. Undersökningar som bekräftar det grundläggande budskapet om vikten av en regelbunden och måttlig växtbaserad kost får liten eller ingen uppmärksamhet.

Mat har också blivit ett sätt att differentiera sig: man vill tro på något annorlunda, nytt och märkvärdigt. Den egna "sanningen" presenteras som den enda rätta, tills det är dags att gå vidare till nästa "sanning”.

Många människor är förvirrade över om man överhuvudtaget kan lita på officiella rekommendationer.

Förhåll dig kritiskt

Många åsikter kommer från personer som bara har studerat ämnet lite grann. De tror dock att de vet mer än experter som har följt branschen i årtionden. Sådana personer ringaktar riktiga forskningsresultat eller experter inom området och tolererar inte kritik mot dem själva. De baserar ofta sin information på utdrag som tagits ur sitt sammanhang eller på undersökningar som inte uppfyller kriterierna för kvalitetsforskning. Forskningsresultaten kan till och med förvrängas.

Näringsexperter

De verkliga experterna inom området har en omfattande utbildning och giltiga motiveringar för sina råd, baserade på forskning av hög kvalitet. De följer med tiden och har förmågan att se på saker ur flera olika perspektiv och kritiskt bedöma nya forskningsresultat mot tidigare kunskap. De kan också diskutera meningsskiljaktigheter på ett sakligt sätt utan att förolämpa den andra parten. De lovar inte att ett enskilt livsmedel eller kosttillskott är räddningen. De tar hänsyn till människan som helhet och värdesätter människans egna åsikter och erfarenheter.

Många människor är rädda för de skador som är förknippade med användningen av sötningsmedel, särskilt aspartam, till exempel cancer. Aspartam består av två aminosyror, asparaginsyra och fenylalanin, som är aminosyror som normalt finns i alla mänskliga proteiner. I aspartam kombineras dessa aminosyror på konstgjord väg. År 2013 publicerade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) den senaste fullständiga riskbedömningen av aspartam, baserad på omfattande forskningsdata. Enligt den är aspartam och dess nedbrytningsprodukter säkra, även för barn och gravida kvinnor.

ADI-värdet (dvs. acceptabelt dagligt intag) för aspartam är 40 milligram per kilo kroppsvikt per dag. Läskedrycker får inte innehålla mer än 600 mg aspartam per liter. Ett barn på 35 kg kan dricka mer än två liter av en sådan dryck per dag utan att ADI-värdet överskrids.

Andra vanligt förekommande kalorifria sötningsmedel är acesulfam, cyklamat, sackarin, sukralos och steviolglykosid. Säkerheten av alla dessa ämnen har undersökts ordentligt och en gräns för säkert intag har fastställts för vart och ett av dem.

Det mest skadliga sötningsmedlet är för mycket socker. En halvlitersflaska med sockersötad läskedryck innehåller 50 gram socker, vilket ensamt är det maximala rekommenderade dagliga intaget för vuxna. Däremot har samma mängd läskedrycker som innehåller kalorifria sötningsmedel inte konstaterats ha några negativa effekter. De skadliga effekterna av dessa drycker kan dock orsakas av fruktsyror, t.ex. citronsyra, som löser upp tandemaljen. Dessutom kan söta drycker, om de dricks ofta, upprätthålla begäret efter sött.

Vatten eller kolsyrat vatten är alltid den bästa törstsläckaren. Den bästa sötsaken är alltid en "liten sötsak", oavsett om den är sötad med socker eller sötningsmedel.

Benägenheten för överdriven viktuppgång är ärftligt betingad. Därför är vissa människor mer benägna att gå upp i vikt med samma mängd mat och motion. När man märker detta kan man hjälpa barnet att kontrollera sin vikt genom att uppmärksamma kost och motion.

Nedsatt glukostolerans hos ett överviktigt barn innebär en ökad risk för att utveckla typ 2-diabetes redan i tidig ålder. Först ska man dock försäkra sig om att det inte är fråga om ett första symtom på typ 1-diabetes. Om barnet är trött, har gått ner i vikt utan någon klar anledning, dricker mycket eller går ofta på toaletten, måste situationen snabbt undersökas på hälsocentralen. Sällsynt MODY-diabetes kan leda till ett liknande tillstånd, men patienten är ofta smal.

Försämrad glukostolerans är ett tecken på att förändringar i ämnesomsättningen har lett till ett tillstånd där kroppen gör motstånd mot insulinets effekter och bukspottkörteln inte längre kan producera tillräckligt med insulin. Tillståndet leder inte nödvändigtvis till typ 2-diabetes hos alla, men med livsstilsförändringar kan ämnesomsättningen korrigeras helt och hållet. Även en liten minskning av den relativa vikten korrigerar vanligtvis situationen.

Fettlever är ett tecken på för mycket fett i kroppen. Barn har ett mycket individuellt sätt att lagra överflödigt fett. Vissa samlar fett under huden och andra i bukhålan runt de inre organen. Detta leder också till att levern blir fet, vilket leder till ett konstant tillstånd av irritation i levern och förändrad leverfunktion. Fettlever kan visa sig till exempel i form av nedsatt glukostolerans. Levern är kroppens viktiga centrum för ämnesomsättningen. Om tillståndet varar länge kan det leda till bestående förändringar i levern. Genom att korrigera livsstilen mot det sundare korrigeras även fettlevern.