Tidigare var barnreumatism i de svåraste fallen invalidiserande, patienterna var väldigt sjuka och inflammationen orsakade bestående förändringar i kroppen Den nuvarande behandlingen som centraliserats till specialläkare , den effektiva användningen av läkemedel samt de nya biologiska läkemedlen har möjliggjort att största delen av barnen är symtomfria. De kan behandlas polikliniskt, och långvariga ledförändringar är väldigt ovanliga. Barn med reumatism behöver tack vare de nuvarande behandlingarna väldigt sällan kirurgisk behandling. Behandlingen av barnreumatism är individuell och valet av behandling påverkas av många faktorer.
Långtidsuppföljning och prognos för barnreumatism
Forskningsdata tyder på att den långsiktiga prognosen är bättre, ju snabbare barnet blir symtomfritt. Det är centralt att familjen förbinder sig till en långsiktig behandling.
Målet är att barnen ska kunna leva ett vanligt liv, utan att sjukdomen begränsar dem ytterligare. För största delen förverkligas detta redan nu bra, och i framtiden även bättre med hjälp av multidisciplinärt arbete och nya personligt skräddarsydda behandlingar.
Oligoartrit (högst 4 inflammerade leder) är enligt prognoserna den bästa undertypen av barnreuma, som troligtvis lugnar sig med en lättare behandling. Sjukdomarna som drabbar många leder kräver ofta långvariga kombinationsbehandlingar.
Läkemedelsbehandling
Det finns effektiva läkemedel för behandling av barnreumatism. Målet med behandlingen är att lugna ner ledinflammationen. Behandlingen börjar vanligtvis med antiinflammatoriska läkemedel och lokalbehandling av de inflammerade lederna.
Regelbunden läkemedelsbehandling påbörjas för de flesta barn med reumatism. Läkemedelsbehandlingen utgörs inte av kurer, utan fortgår vanligtvis i flera år. Endast antiinflammatoriska läkemedel eller kortison används i korta perioder. Reumatologens viktiga uppgift under uppföljningstiden är att bedöma effekten av den givna behandlingen och se till att behandlingsplanen följs. Den tidigare beskrivna behandlingen är effektiv för cirka två tredjedelar av dem som insjuknar i barnreumatism. Så kallade biologiska antireumatiska läkemedel används på dem för vilka den vanliga behandlingen inte är tillräckligt effektiv eller om andra läkemedel ger biverkningar. Den antireumatiska läkemedelsbehandlingen får inte avslutas utan överenskommelse med den behandlande läkaren.