Gå till sidans innehåll

Allmänt om frakturer hos barn och unga

Vanliga orsaker till frakturer hos barn och unga är olyckor, fall och stötar samt olika slag och vridningsskador.

Symtom på en fraktur är typiskt lokal svullnad, smärta och ibland en synlig felställning. Barnet brukar undvika att använda den skadade extremiteten, vilket kan leda till att exempelvis handen inte används vid lek eller att barnet haltar när det går.

Barns skelett är fortfarande i tillväxtfasen, vilket gör att behandlingen av frakturer skiljer sig från behandlingen av vuxnas frakturer och kräver expertis inom skelettets tillväxt och utveckling. Behandlingsmetoden väljs med hänsyn till dessa faktorer. Särskilt i behandlingen beaktas tillväxtzonerna i benen och att behandlingen inte stör den normala utvecklingen av benet.

Frakturer hos friska, växande barn har en utmärkt läkningsförmåga och frakturer läker snabbt jämfört med vuxnas frakturer. Faktisk utebliven läkning förekommer mycket sällan hos barn i tillväxtåldern. Den slutliga läkningstiden beror på var frakturen befinnar sig samt frakturens typ och styrkan av den kraft som orsakat frakturen.

Hos ett växande barn växer de långa benen på längden från de broskiga tillväxtplattorna i ändorna av benen. I de långa rörbenen, som finns i överarmenen, underarmenen, låret och underbenet, är tillväxtplattorna belägna i båda ändorna av benen. I de korta benen, som finns i handen och foten, finns tillväxtplattor endast i ena ändan. Tillväxtens intensitet varierar mellan olika tillväxtplattor.

Ibland, särskilt hos större barn, sträcker sig en fraktur till tillväxtplattan. En fraktur som når tillväxtplattan kan orsaka tillväxthämning, det vill säga att tillväxten av det berörda benet upphör, antingen delvis eller helt. Risken för tillväxthämning beror på frakturtypen, den frakturerade tillväxtplattan samt skadeenergi.

Om den behandlande läkaren bedömer att en tillväxtrubbning är möjlig, bedöms situationen med röntgenundersökning cirka 3–6 månader efter skadans uppkomst. Själva tillväxtrubbningen är symptomfri för patienten.

Om benets tillväxt störs så att det bildas en benig bro över tillväxtplattan, det vill säga tillväxthämning, planeras behandlingen individuellt beroende på patientens tillväxtfas, tillväxthämningens omfattning och plats. I de svåraste fallen kan behandlingen kräva kirurgi.

Även om frakturens ställining har korrigerats i början av behandlingen eller under dess gång och kontrollerats vid uppföljning, är det fortfarande möjligt att frakturen ändå förbenar sig i felställning.

Lindriga felställningar orsakar vanligtvis inga problem för barnet, och en del av felställningarna korrigeras under barnets tillväxt. Frakturens läge och barnets kvarvarande tillväxt påverkar särskilt korrigeringen av felställningen. Även betydande felställningar kan korrigeras väl om de befinnar sig i närheten av en sådan tillväxtplatta som ännu har omfattande tillväxt kvar.

Exempel på felställningar som korrigeras väl är frakturer i överdelen av överarmsbenet och nedre delen av underarmen. Däremot korrigeras felställningar sämre om de är i mitten av benet, långt från tillväxtplattorna. Tillväxt kan korrigera benens vinkelavvikelser, men inte till exempel en rotationsfelställning i benet, som kan uppstå vid en fingerfraktur.

Som ett resultat av läkning bildas en ny benbula vid frakturen. Detta är ett normalt fenomen relaterat till frakturens läkning och är inte en felställning. En sådan bula försvinner inom några månader eller ett år efter den slutliga läkningen.

Barn och unga är generellt sett aktiva. Även om behandlingsanvisningar har följts och en tillräckligt lång paus från idrott, är det möjligt att den tidigare frakturen inte ännu helt motsvarar ett friskt ben, och benet bryts igen på samma ställe. Risken för återfall av fraktur hos växande barn är i genomsnitt något under 1 procent av alla frakturer. Behandlingen av en sådan återfallsfraktur beror på frakturens svårighetsgrad.

Återfallsfrakturens läkning följs noggrannare för att säkerställa en bra förbening. Om barnet eller den unga har flera, mer än tre, frakturer per år eller frakturer har uppstått med ovanligt låg skadeenergi, görs en remiss till en barnläkarmottagning specialiserad på barnets benhälsa efter övervägande.

Barn och unga kan ha godartade bentumörer, varav den vanligaste är en enkel bencysta. Dessa försvagar benet lokalt, vilket ökar risken för frakturer, och en fraktur kan uppstå även vid mycket liten skada. I sådana situation kallas frakturen för patologisk fraktur. Om en förändring i benstrukturen upptäcks som orsak till barnets eller den ungas fraktur, konsulterar läkaren den ortopediska enheten för barn på universitetssjukhuset för patientens behandling.

Särskilt i övre extremiteter kan en sådan patologisk fraktur ofta behandlas utan operation. I nedre extremiteter är belastningen på benen större. Om benförändringen försvagar benets styrka avsevärt, övervägs kirurgisk behandling redan i ett tidigt skede när frakturen har konstaterats.

Oavsett den initiala behandlingsmetoden kräver patologiska frakturer alltid långvarig uppföljning för att säkerställa benets läkning. Vissa av dessa förändringar läker av sig själva, men i vissa fall kräver deras läkning operation.

Uppdaterad 19.3.2025