Gå till sidans innehåll

Svimning

Svimning är ett anfall där en person kortvarigt förlorar medvetandet och faller ihop. Svimning kan förekomma hos barn i skolåldern.

Ofta kan det före en svimning förekomma en tillfällig känsla av yrsel, osäkerhet eller illamående och suddig syn. Barnet kan falla när hen svimmar. Efter en svimning återvänder barnets medvetande snabbt, men barnet kan känna sig trött och rädd.

Efter ett fall kan det förekomma några ryckningar i kroppen och extremiteterna (mindre än 15 sekunder). Långvariga ryckningar är inte förenliga med svimning, utan tyder på ett epileptiskt anfall.

Typiska situationer som kan leda till svimning är t.ex. att snabbt resa sig upp, stå stilla länge, ge ett blodprov eller någon annan spännande situation. Uttorkning, t.ex. på grund av hetta, diarré eller kräkningar, kan få en att svimma.

Svimning orsakas av en tillfällig, kortvarig störning i regleringen av blodcirkulationen, vilket resulterar i en tillfällig brist på blodtillförsel till hjärnan. Situationen korrigeras snabbt i liggande läge.

Det är inte farligt att svimma. En person som svimmat återfår snabbt medvetandet, men hen bör ligga ner en stund med benen i upphöjt läge. Redan i samband med de förvarnande symtomen av en svimning hjälper det att ligga ner och lyfta benen eller böja sig framåt i sittande ställning med huvudet mellan benen.

En typisk svimning kräver inga läkarundersökningar. Om svimningen inte passar in på ovanstående beskrivning och situationer, om det är relaterat till fysisk ansträngning eller är återkommande, krävs en läkarbedömning. Kortvarig medvetandeförlust kan också orsakas av tillstånd som kräver undersökning och behandling.