De flesta frakturer i nedre extremiteten behandlas med gips. Vid behov korrigeras benets position i samband med gipsningen. I vissa fall kräver en god läkning av frakturen att den fixeras under narkos. De metallpinnar, skruvar, spikar eller plattor som används för fixeringen lämnas antingen kvar permanent i benet eller tas bort när frakturen har läkt.
Återhämtningstiden varierar beroende på frakturens placering, svårighetsgrad och barnets ålder, vanligtvis från några veckor till några månader. Deltagande i idrottsaktiviteter och, för skolbarn, i idrottsundervisning rekommenderas först när lugn vardagsrörelse har varit helt normal i ungefär en vecka och rörelseomfånget i lederna intill det brutna benet har återgått till nivån före skadan.
Frakturer som uppstår i tillväxtområdet för de långa rörbenen, dvs. lårbenet och skenbenet, kan störa benets normala tillväxt. Dessa frakturer bör vanligtvis följas upp av en läkare även efter att frakturen har läkt och extremitetens funktion har återgått till det normala.