Skolios diagnostiseras ofta i puberteten, i en period av snabb tillväxt. I Finland diagnostiseras skolios hos 1–3 procent av ungdomarna. Lätta krökningar är lika vanliga hos flickor som pojkar. Förekomsten av skolios som kräver behandling är betydligt högre hos flickor än hos pojkar.
Skolios kan delas in i medfödd (en medfödd defekt i kotornas bildning), idiopatisk (ingen strukturell defekt) eller neuromuskulär (relaterad till en muskel- eller nervsjukdom). Idiopatisk skolios kan delas in ytterligare enligt den ålder då skoliosen diagnostiseras (infantil skolios 0–3 år, barnskolios 4–9 år, ungdomsskolios 10 år och uppåt). Idiopatisk juvenil skolios är den vanligaste av dessa. Sekundär skolios kan uppstå till exempel till följd av en olycka eller en utvecklingsstörning i skelettet. Man talar också om sekundär skolios när skolios uppstår till exempel på grund av olika långa ben eller ryggsmärta.
Skolios är en sidoförskjutning av ryggen på mer än 10 grader som mäts på en röntgenbild.
Inom skolhälsovården övervakas utvecklingen av skolios med hjälp av en skoliometer, ett instrument som mäter ryggens vinkel. En krökning på mer än 6 grader är betydande och barnet bör remitteras till en barnortoped för bedömning.