Information om mun- och tandvård hos barn och unga under cancerbehandling

Användning av eltandborste rekommenderas. Barnen fram till skolåldern behöver en vuxens hjälp för att borsta tänderna. För många barn i lågstadieåldern är en ordentlig rengöring av tänderna med en tandborste en krävande uppgift.

Tandborsten ska förvaras torr och det är bra att byta ut den varje månad. Att byta ut tandborsten ännu oftare rekommenderas till exempel i samband med en infektion.

Bebisens mun kan rengöras antingen med en mjuk tandborste eller med pinnar av skumplast. Att rengöra nappar och byta ut dem till nya bör också ses till. Särskilt under avdelningsvård är det viktigt att bebisens nappar byts ut till rena dagligen och alltid när nappen faller på golvet. Föräldrarna sköter om rengöringen av nappar genom att koka dem eller använda mikrorengöring.

Användningen av fluortandkräm för barn (fluor 100–1100 ppm) används när barnet får den första tanden. Hos barn under 3 år används tandkräm endast under den ena av de dagliga tandborstningarna. Tänderna hos barn över tre år borstas med tandkräm två gånger per dag. När barnet fått permanenta tänder vid ca sex års ålder kan man övergå till använda tandkräm med en högre fluorhalt (fluor 1450 ppm).

Tandkräm innehåller ofta löddrande ämnen som kan irritera slemhinnorna och göra dem torra. I sådana fall kan man pröva att byta ut tandkrämen till låglöddrande tandkrämer som fås på apoteket. Förutom fluoren som tandkrämen innehåller kan det ibland behövas också andra preparat såsom fluortabletter. Tandläkaren bedömer behovet av eventuell tilläggsfluor och instruerar familjen om detta.

Under strålbehandlingen, långa cytostatikabehandlingar eller en stamcellstransplantation kan munnen bli öm. För att lindra smärta kan man lokalt använda till exempel lösning som bedövar munslemhinnorna. Att använda bedövningsmedlet innan man äter eller vårdar munnen kan underlätta situationen avsevärt. Om bedövningen inte hjälper tillräckligt, används effektivare smärtstillande medel antingen via munnen eller intravenöst.

Till följd av antibiotikabehandlingar eller vid låga vita blodkroppsvärden kan vissa patienter lätt få en vitgrå beläggning, dvs. kandidos (svamp) på munslemhinnorna. Behandlingen av svamp-infektioner bedöms enligt situationen. Sugtabletter (amfotericin) är ett preparat som är avsett för lokal behandling av svampinfektioner.

Till följd av cytostatikabehandlingar och en försvagad allmän motståndskraft kan också virusinfektioner orsaka problem i området av munnen och svalget. Särskilt Herpesviruset som redan finns i kroppen aktiveras lätt och kan framträda som läppherpes eller blåsor i munnen och svalget. Behandlingen av Herpesviruset kräver alltid en medicinering som ordinerats av läkaren, antingen via munnen eller intravenöst.