Vid kramper stelnar barnets kropp, blicken blir tom och ögonen kan vändas uppåt. Det går inte att få kontakt med barnet och hen förlorar medvetandet. Därefter börjar ryckiga kramper i armar och ben.
Feberkramperna går vanligen över av sig själv. Kramperna kan göra det svårt att andas och då blir huden blåaktig på grund av syrebrist. I de flesta fall får barnet ändå tillräckligt med syre. Under anfallet kan barnet kissa och/eller bajsa på sig. Ett typiskt krampanfall pågår i några minuter och därefter återfår barnet medvetandet men är ofta trött. Fastän feberkramperna ser allvarliga och skrämmande ut, är de sällan farliga. Feberkramper är inte tecken på epilepsi och de skadar inte barnets senare utveckling.