Astmadiagnosen hos barn baserar sig på symtom och mätning av lungfunktionen.
Hos barn under 2–3 år baserar sig diagnosen på uppgifter om symtom och hur lungorna låter. Ett litet barn kan ges en astmadiagnos om det konstateras upprepade svårigheter vid utandning eller ihållande hosta och andra orsaker har uteslutits. Det är viktigt att de övre luftvägarna undersöks, eftersom exempelvis en infektion i de övre luftvägarna kan orsaka eller förvärra luftvägssymtomen. Därtill röntgas lungorna för att utesluta andra sjukdomstillstånd.
Lungfunktionen hos över 2–3-åriga barn i lekåldern kan undersökas med en oscillometrisk mätning. Metoden passar bra för att undersöka barn i lekåldern, för mätningen sker under viloandning.
Hos äldre barn kan en typisk utvidgning av förträngda luftrör konstateras med en spirometriundersökning. Det går oftast att göra blåstest för spirometri från och med förskoleåldern.
Långvarig astma i barndomsåren är mestadels allergisk astma. När barnet kommer i kontakt med allergenet som hen är överkänslig för, kan en allergisk reaktion uppstå. Vid astma sker reaktionen i luftrören.
Hudpricktest eller mätning av specifika allergenantikroppar i ett blodprov är ändamålsenliga metoder för att undersöka allergisk överkänslighet hos barn i alla åldrar. Det är viktigt att fastställa överkänslighet mot sådana allergener i miljön som det går att undvika, till exemple husdjur, eller mot sådana som orsakar astmasymtom som kan förhindras med säsongsbunden medicinering.
Det är typiskt för astma att symtomen och mätresultaten varierar olika tider på dygnet. I synnerhet i början av sjukdomen kan lungfunktionen periodvis vara helt normal och undersökningar på sjukhusets poliklinik leder inte alltid nödvändigtvis till en diagnos. Upprepad mätning av utandningsflödets största hastighet, det vill säga PEF-värdet (peak expiratory flow), hemma kan då avslöja en tidvis förekommande luftrörsförträngning och en korrigering av den.
Vanligtvis går det bra för barn i skolåldern att göra en PEF-blåsning. PEF-blåsningar används för att diagnostisera astma hos barn som är över 10–12 år. Dessutom används PEF-blåsning från 6 års ålder för att övervaka astmabehandlingsbalansen under medicineringen.
PEF-värdet visar hur snabbt man kan blåsa ut luft ur lungorna. Normalvärdet för utandningsflödets största hastighet beror på ålder, längd och kön. Under astmasymtom är luftvägarna förträngda och eftersom det är svårare att blåsa ut luft är PEF-värdet lägre än normalt. Astmatikers blåsvärden kan vara lägre på morgonen och efter ansträngning. Efter att man tagit luftrörsvidgande läkemedel höjs värdet.
PEF-värdet mäts genom att man blåser in i en PEF-mätare genom dess munstycke. Instruktioner för hur PEF-mätningen görs ges på hälsostationen eller sjukhusets poliklinik.
När man diagnostiserar astma rekommenderas att man gör PEF-mätningar hemma varje morgon och kväll under två veckor före och efter att man tar luftrörsvidgande läkemedel. Varje gång ska man försöka få tre korrekta blåsningar i följd och resultatet skrivs in i en tabell.
Om astma redan har diagnostiserats kan PEF-mätningar som görs hemma under 1–2 veckor användas för att övervaka astmabehandlingsbalansen. Läkaren kan också be att man mäter PEF-värdet under astmasymtom och jämför det med värdet mätt under en symtomfri period.
PEF-värdena kan användas som redskap för egenkontroll av astma. Ett astmabarn i skolåldern mäter sitt bästa värde under en så symtomfri period som möjligt några gånger i året och antecknar det i sin symtomdagbok. Värdet borde stiga stadigt i takt med åldern.
Om ens eget bästa PEF-värde under en symtomperiod sjunker med över 20 % ska den regelbundna astmamedicineringen effektiveras. Om det sjunker med över 30 % är det skäl att uppsöka läkare.
Videon visar hur ett PEF-mäting går till hos barn.
Astmasymtomen förekommer ofta i samband med ansträngning. Vid ansträngningsastma drar luftrören ihop sig och orsakar hosta och eventuella andningssvårigheter. Vid misstanke om avvikande benägenhet för luftrören att dra ihop sig, kan ett belastningsprov göras. Vid ett belastningsprov springer barnet utomhus eller på ett löpband och med en spirometer mäter man om lungfunktionen förändras efter löpningen.
Belastningsprovet är det allra känsligaste sättet för att konstatera en avvikande benägenhet för luftrören att dras samman hos barn. Vid testet bedöms lungfunktionen genom att lyssna på lungorna med stetoskop och mäta lungfunktionen före och efter en ansträngning som varar i 6–8 minuter. Belastningsprovet ska helst göras genom löpning utomhus. Beroende på barnets ålder mäts lungfunktionen antingen med funktionstest, dvs. oscillometri eller med spirometri.
Videon visar hur ett belastningsprov går till.
I oklara fall kan barn som är 12 år eller äldre genomgå ett provokationstest med histamin eller metakolin där man direkt mäter benägenheten hos luftvägarnas muskelplatta att dras samman. Testämnet doseras i ökande doser medan lungfunktionen följs upp. Undersökningen är nyttig för att diagnostisera astma om diagnosen utifrån andra lungfunktionsmätningar är oklar.
Videon visar hur ett exponeringstest av lungorna går till.
Om barnet har andningssvårigheter vid ansträngning och resultatet från belastningsprovet är normalt, kan diagnostiken fortsätta med ett EVH-test, det vill säga eukapnisk volontär hyperventilation, för över 10-åriga barn. Det går ut på att barnet i 6 minuter ventilerar, det vill säga, andas maximalt 5 % koldioxidberikad luft. I ett EVH-test går det enkelt att upptäcka olika fel i andningstekniken.
En astmainflammation kan mätas från och med lekåldern genom att fastställa kväveoxidhalten i utandningen. Testet är endast lämpligt för allergiska barn. Det kan vara svårt att tolka resultatet eftersom många faktorer, t.ex. barnets storlek, allergins svårighetsgrad och infektioner, påverkar testresultatet. Ett värde långt över referensvärdena tyder dock på astmatisk inflammation i luftrören.
Videon visar hur en mätning av kväveoxid i utandningen går till.
Lungfunktionen hos över 2–3-åriga barn i lekåldern kan undersökas med en oscillometrisk mätning. Metoden passar bra för att undersöka barn i lekåldern, för mätningen sker under viloandning.
Hos äldre barn kan en typisk utvidgning av förträngda luftrör konstateras med en spirometriundersökning. Det går oftast att göra blåstest för spirometri från och med förskoleåldern.
Långvarig astma i barndomsåren är mestadels allergisk astma. När barnet kommer i kontakt med allergenet som hen är överkänslig för, kan en allergisk reaktion uppstå. Vid astma sker reaktionen i luftrören.
Hudpricktest eller mätning av specifika allergenantikroppar i ett blodprov är ändamålsenliga metoder för att undersöka allergisk överkänslighet hos barn i alla åldrar. Det är viktigt att fastställa överkänslighet mot sådana allergener i miljön som det går att undvika, till exemple husdjur, eller mot sådana som orsakar astmasymtom som kan förhindras med säsongsbunden medicinering.
Det är typiskt för astma att symtomen och mätresultaten varierar olika tider på dygnet. I synnerhet i början av sjukdomen kan lungfunktionen periodvis vara helt normal och undersökningar på sjukhusets poliklinik leder inte alltid nödvändigtvis till en diagnos. Upprepad mätning av utandningsflödets största hastighet, det vill säga PEF-värdet (peak expiratory flow), hemma kan då avslöja en tidvis förekommande luftrörsförträngning och en korrigering av den.
Vanligtvis går det bra för barn i skolåldern att göra en PEF-blåsning. PEF-blåsningar används för att diagnostisera astma hos barn som är över 10–12 år. Dessutom används PEF-blåsning från 6 års ålder för att övervaka astmabehandlingsbalansen under medicineringen.
PEF-värdet visar hur snabbt man kan blåsa ut luft ur lungorna. Normalvärdet för utandningsflödets största hastighet beror på ålder, längd och kön. Under astmasymtom är luftvägarna förträngda och eftersom det är svårare att blåsa ut luft är PEF-värdet lägre än normalt. Astmatikers blåsvärden kan vara lägre på morgonen och efter ansträngning. Efter att man tagit luftrörsvidgande läkemedel höjs värdet.
PEF-värdet mäts genom att man blåser in i en PEF-mätare genom dess munstycke. Instruktioner för hur PEF-mätningen görs ges på hälsostationen eller sjukhusets poliklinik.
När man diagnostiserar astma rekommenderas att man gör PEF-mätningar hemma varje morgon och kväll under två veckor före och efter att man tar luftrörsvidgande läkemedel. Varje gång ska man försöka få tre korrekta blåsningar i följd och resultatet skrivs in i en tabell.
Om astma redan har diagnostiserats kan PEF-mätningar som görs hemma under 1–2 veckor användas för att övervaka astmabehandlingsbalansen. Läkaren kan också be att man mäter PEF-värdet under astmasymtom och jämför det med värdet mätt under en symtomfri period.
PEF-värdena kan användas som redskap för egenkontroll av astma. Ett astmabarn i skolåldern mäter sitt bästa värde under en så symtomfri period som möjligt några gånger i året och antecknar det i sin symtomdagbok. Värdet borde stiga stadigt i takt med åldern.
Om ens eget bästa PEF-värde under en symtomperiod sjunker med över 20 % ska den regelbundna astmamedicineringen effektiveras. Om det sjunker med över 30 % är det skäl att uppsöka läkare.
Videon visar hur ett PEF-mäting går till hos barn.
Astmasymtomen förekommer ofta i samband med ansträngning. Vid ansträngningsastma drar luftrören ihop sig och orsakar hosta och eventuella andningssvårigheter. Vid misstanke om avvikande benägenhet för luftrören att dra ihop sig, kan ett belastningsprov göras. Vid ett belastningsprov springer barnet utomhus eller på ett löpband och med en spirometer mäter man om lungfunktionen förändras efter löpningen.
Belastningsprovet är det allra känsligaste sättet för att konstatera en avvikande benägenhet för luftrören att dras samman hos barn. Vid testet bedöms lungfunktionen genom att lyssna på lungorna med stetoskop och mäta lungfunktionen före och efter en ansträngning som varar i 6–8 minuter. Belastningsprovet ska helst göras genom löpning utomhus. Beroende på barnets ålder mäts lungfunktionen antingen med funktionstest, dvs. oscillometri eller med spirometri.
Videon visar hur ett belastningsprov går till.
I oklara fall kan barn som är 12 år eller äldre genomgå ett provokationstest med histamin eller metakolin där man direkt mäter benägenheten hos luftvägarnas muskelplatta att dras samman. Testämnet doseras i ökande doser medan lungfunktionen följs upp. Undersökningen är nyttig för att diagnostisera astma om diagnosen utifrån andra lungfunktionsmätningar är oklar.
Videon visar hur ett exponeringstest av lungorna går till.
Om barnet har andningssvårigheter vid ansträngning och resultatet från belastningsprovet är normalt, kan diagnostiken fortsätta med ett EVH-test, det vill säga eukapnisk volontär hyperventilation, för över 10-åriga barn. Det går ut på att barnet i 6 minuter ventilerar, det vill säga, andas maximalt 5 % koldioxidberikad luft. I ett EVH-test går det enkelt att upptäcka olika fel i andningstekniken.
En astmainflammation kan mätas från och med lekåldern genom att fastställa kväveoxidhalten i utandningen. Testet är endast lämpligt för allergiska barn. Det kan vara svårt att tolka resultatet eftersom många faktorer, t.ex. barnets storlek, allergins svårighetsgrad och infektioner, påverkar testresultatet. Ett värde långt över referensvärdena tyder dock på astmatisk inflammation i luftrören.
Videon visar hur en mätning av kväveoxid i utandningen går till.
Uppdaterad 15.8.2018
