Barnets tillväxt övervakas och bedöms genom mätning av vikt, längd och huvudomfång. Hälsovårdaren eller läkaren gör en bedömning av den avvikande tillväxten utifrån symtom och andra fynd.
Längd
Ett fullständigt stopp i längdtillväxten är alltid en anomali. Dessutom bör ett barn vars tillväxt avviker från tillväxtkurvans normalvärden och som har symtom undersökas närmare. Det finns dock ingen entydig vägledning för när man bör vara orolig över tillväxten. Vid bedömningen av längdtillväxten tas hänsyn till symtom och fynd, tidigare tillväxt, längdtillväxtens stadium och viktutvecklingen.
Vikt
Det viktigaste i viktbedömning är att upptäcka övervikt som håller på att utvecklas. Snabba viktförändringar uppåt eller nedåt kan också vara ett tecken på sjukdom. Viktförändringar som äger rum i motsatt riktning i förhållande till längdtillväxten är alltid misstänkta. Om ett spädbarn är underviktigt eller mycket överviktigt bör detta alltid bedömas ytterligare.
Huvudets omkrets
Huvudets tillväxt är ett ärftligt drag, och därför bör man alltid ta hänsyn till föräldrarnas huvudtillväxt när man bedömer barnets huvudomfång. En onormal huvudtillväxt som upptäcks vid screening bör alltid bedömas ytterligare, särskilt hos barn under ett år. En accelererad huvudtillväxt kan vara ett tecken på störningar i cirkulationen av cerebrospinalvätska och en därav följande ökning av det intrakraniella trycket. Å andra sidan kan en för tidig förbening av kraniets sömmar påverka huvudets tillväxt och form. Onormal huvudtillväxt i kombination med utvecklingsförsening kräver ytterligare utredning. Dessutom måste man beakta en stor skillnad mellan den relativa huvudomkretsen och längden.