Under barndomen lär man sig när, hur och hur mycket man ska äta av till exempel godis. ”Råkar” ni till exempel äta sötsaker hemma några gånger i veckan, eller äter ni en stor mängd på godisdagen.
Utmaningen med godisdag är att den inte lär ut måttlighet utan tvärtom stora engångsportioner. På godisdagen äter man godis, även om man inte nödvändigtvis känner för det. Om man däremot på andra dagar känner för att äta lite sött som avslutning på en måltid känns det som att det inte är tillåtet.
Mot måttlighet
Strikta förbud tenderar att förstärka begären. Med andra ord ”man är sugen på det man försöker undvika”. Strikta regler tenderar att skapa upplevelser av misslyckande, eftersom man inte kan hålla sig till dem särskilt länge. Det är därför strejker och godisdagar sällan fungerar. De lär en inte heller att vara måttfull.
I stället för strikta regler är det bättre att lära sig att äta mest bra mat som ger näring åt kroppen och med måtta äta de livsmedel som kroppen egentligen inte behöver.
Att fundera på
Hur ställer sig er familj till att äta godsaker? Är det en hel dags frossande i gott? Skaffar vi så mycket godis till godisdagen att vi fortfarande äter det nästa dag?
Skulle varje dag kunna vara en godisdag? Kunde man ha en liten efterrätt till varje middag? Behöver vi en separat godisdag?
Vad betraktar ni som godsaker? Kan färska jordgubbar, vindruvor eller en bit blåbärspaj också vara en godsak?
Vi njuter när det är dags för det
Äter er familj så kallade ”onödiga godsaker”? Det här är godsaker som äts snabbt och utan att man bryr sig om hur de smakar. När godsaken tar slut undrar man bara vart den tog vägen och hur den smakade?
Tänk efter en stund, vad tycker ni bäst om, en chokladkaka eller en chokladstång?
Vanligtvis är det så, att ju mer man har av det goda, desto snabbare äter man det. Ju mindre godsaken är, desto långsammare och mer njutningsfullt tenderar man att äta den. Att äta långsammare och koncentrera sig på ätandet leder därför till större välbehag, även om mängden är mindre.