En insulinpump är en liten apparat som man bär med sig hela tiden. Pumpen kan till exempel hållas i fickan eller fästas i kläderna. Insulinpumpen doserar insulinet kontinuerligt under huden med en liten kanyl som byts ut där hemma med 2–3 dagars mellanrum.
Insulinpumpen doserar kontinuerligt insulin för att täcka basinsulinbehovet (s.k. basalinsulin) och före måltiden tas en extra dos (s.k. bolus) utgående från glukosnivån och måltidens kolhydratmängd. Som pumpinsulin används snabbverkande måltidsinsulin.
Basinsulindosen planeras timvis enligt varje individuellt behov. Vissa behöver en större basalhastighet t.ex. på kvällarna (s.k. "kvällsfenomen"), andra på morgonnatten (s.k. "gryningsfenomen"). Basaldosen kan tillfälligt höjas eller sänkas till exempel under en sjukdom eller i samband med motion.
Insulindoseringen vid måltider blir lättare och mer exakt genom att använda dosguiden i pumpen. I dosguiden definieras individuellt insulinbehovet för kolhydrater, insulinkänsligheten, målglukosnivån och insulinets verkningstid. När man matar in glukosnivån och kolhydratmängden i pumpen, räknar dosguiden ut den insulinbolus som behövs.
Det finns flera modeller av insulinpumpar. Pumparna kan kombineras med kontinuerlig glukosuppföljning, dvs. sensorering.
Nu blir så kallade hybridpumpar vanligare, som själva gör ändringar i insulindoseringen utifrån glukosnivån. I alla pumpmodeller ges måltidsbolus via dosguiden.
För varje barn och ung person väljs den lämpligaste pumpen i samarbete mellan vårdplatsen och familjen.