Stöd- och rörelseorganen omfattar kroppens muskler, ben, leder, ledbrosk, ledband och senor samt de vävnader som stöder och håller andra vävnader och organ på plats. Tack vare stöd- och rörelseorganen kan människan röra sig, balansera och hålla sig i form.
Eftersom barns ben är mer flexibla än vuxnas ben och benhinnan är stark har barn också andra typer av frakturer än vuxna. Dessa inkluderar böjningsfraktur, greenstickfraktur, torusfraktur, tillväxtplattfraktur och avulsionsfraktur.
En böjningsfraktur är när benet är böjt, men benhinnan ovanpå benet har förblivit intakt. En fraktur kan vara en greenstickfraktur, där benet böjs, benhinnan bryts vid ena kanten av benet och är intakt vid den andra kanten, vilket gör att frakturytorna är vända mot varandra.
Ett barns fraktur kan också vara en torusfraktur, där benet bara är lätt komprimerat och benhinnorna är intakta.
En tvärgående fraktur är en fraktur där frakturlinjen går genom hela tjockleken på benet och benhinnorna. Det är svårare att hantera den här typen av frakturer med enbart gipsbehandling än vid stödfrakturer, och behandlingen av en tvärgående fraktur kan kräva stödmaterial som k-stift, märgspikning eller skruvfixering.
Vid frakturer i tillväxtplattan passerar frakturlinjen antingen helt eller delvis genom tillväxtplattan och -linjen.
I ungdomsåren är ligament och muskler relativt sett starkare än ben, vilket är anledningen till att barn och ungdomar löper större risk än vuxna att drabbas av avulsionsfrakturer i fogarna mellan muskler, senor och ben, där en sena drar bort en bit av benet.