Avvikelser i tal- och språkutvecklingen kan förekomma som självständiga utvecklingsproblem eller vara en del av annan utvecklingsstörning, såsom autism, intellektuell funktionsnedsättning, blandad specifik utvecklingsstörning eller psykiatrisk störning. Avvikelsen kan också bero på till exempel hörselnedsättning, hjärnsjukdom, svår utvecklingsstörning eller betydande brist på stimulans.
Om barnets totala utveckling i övrigt fortskrider normalt, men tal- och språkutvecklingen är försenad eller avvikande, talar man om en specifik språkstörning. Den specifika språkstörningen kan betonatal- och språkproduktionen och språkförståelsen.
Vid en expressiv språkstörning har barnet svårt att uttrycka sig med tal, eller talet kan vara osammanhängande eller otydligt. Det kan vara svårt att böja ord, bilda meningar och skapa berättande tal. Den expressiva språkstörningen kan också visa sig genom att barnet inte kan uppfatta fonem i sitt modersmål, vilket är en riskfaktor för senare läs- och skrivsvårigheter.
En specifik språkstörning som betonar språkförståelsen kan visa sig genom svårigheter att lära sig förstå och använda språket. Barnet kan ha svårt att förstå det hörda eller fråga frågor. Inlärningen av nya ord kan vara långsam, och det kan vara svårt att förstå grammatiska strukturer.
Riskfaktorer för språkutveckling kan bland annat vara:
Lite interaktion med barnet
Brist på stimulans eller bullrig uppväxtmiljö
Familjens socioemotionella problem, såsom emotionella och sociala utmaningar i familjen
Överdriven skärmtid
Nedsatt hörsel och genetiska faktorer påverkar också språkutvecklingen.
Långsam talutveckling kan oftast identifieras vid 2–2,5 års ålder. Om talet är sparsamt eller otydligt, hänvisas barnet vid 2,5–3 års ålder till en talterapeut via exempelvis hälsovårdscentralen.
Vissa avvikelser i tal- och språkutvecklingen kan vara övergående och försvinna av sig själva eller med stöd, men vissa avvikelser kan förutse andra svårigheter, såsom inlärningssvårigheter. Goda språkförståelsefärdigheter kan förutsäga bättre habilitering. Ungefär hälften av barn som börjar tala sent uppnår åldersadekvat tal vid fyra års ålder.
Avvikelser i tal- och språkutvecklingen kan yttra sig i vardagen på följande sätt:
Att ta ögonkontakt är utmanande.
Deltagande i gemensam aktivitet eller ömsesidig kontakt är utmanande.
Inlärningen av ord är långsam.
Barnet har svårigheter att förstå längre och flerdelade instruktioner.
Barnet har svårigheter att förstå begrepp eller språk som är komplext i sitt innehåll.
Barnet har svårigheter att producera meningar och berättande tal.
Talet är otydligt och osammanhängande.
Inlärningen av att läsa och skriva är ansträngande.