På basis av remissen och barnets tillväxt planerar primärvårdsläkaren de nödvändiga undersökningarna före mottagningen. En kallelse skickas sedan till barnets hem, tillsammans med instruktioner om hur man förbereder sig. De bör läsas noggrant. Det är en bra idé att ta laboratorieprover, eftersom många laboratorieprovresultat tar upp till flera veckor att få fram.
Mätning och bedömning av barnets tillväxt
Mätningar som görs på rådgivningen och i skolhälsovården är viktiga informationskällor när barnet bedöms på barnläkarens mottagning. Många sjukdomar kan leda till förändringar i tillväxten, vilket kan observeras med hjälp av tillväxtkurvan. Sjukskötaren mäter alltid längd och vikt innan läkarmottagningen.
På mottagningen
På mottagningen diskuteras barnets tidigare sjukdomar och medicineringar. Läkaren kartlägger föräldrarnas tillväxt och utveckling och frågar om eventuella sjukdomar i familjen. Dessutom kompletteras vid behov de förhandsuppgifter som saknades i remissen.
Sjukdomar som påverkar tillväxten kan ta sig uttryck i ett brett spektrum av symtom eller fynd. Därför ställer barnläkaren en mängd frågor och barnet undersöks bokstavligen från topp till tå. Med hjälp av tillväxtkurvorna bedöms om tillväxten är avvikande på något sätt och om det finns några andra oroande drag i tillväxten. Andra symtom, såsom smärta eller besvär, beaktas också, liksom resultaten av läkarens undersökningar. Det är dock ovanligt att någon sjukdom kan diagnostiseras direkt enbart på grundval av avvikande tillväxt.
Laboratorieprover och röntgenundersökningar
Om läkarens undersökningar och tillväxtkurvan ger anledning till misstanke om en tillväxtstörning tar man laboratorieprover av blod, urin och avföring samt röntgenundersökningar. Ibland behövs funktionstester på öppenvårdskliniken. Syftet med laboratorieproverna är att utesluta eller upptäcka sjukdomar som påverkar tillväxten.
De vanligaste proverna i samband med tillväxtundersökningar: