Symtomen kan vara enkla: t.ex. blinkningar, näsryckningar, harklande, snörvling, vokaliseringar eller axelryckningar. Symtomen kan också omfatta mer varierade rörelser eller vokaliseringar, hoppning, upprepning av ord eller ekolali.
Barnet kan ofta kontrollera symtomen under en tid. Därefter är det inte längre möjligt att kontrollera symtomen och de kan förekomma i stora mängder.
Stress och dess utlösande faktorer ökar förekomsten av symtom. Symtom förekommer inte under sömnen.
Tics förekommer hos mer än 10 procent av barnen och är vanligtvis kortvariga och pågår i några veckor. Symtomet kan också ändras till ett annat.
Det lönar sig inte att uppmärksamma symtomet, det förvärrar det ofta. För de flesta människor upphör tics av sig själva. Om tics är så allvarliga att de tydligt stör eller förhindrar barnets normala aktivitet bör man besöka en läkare.