Motion och kost vid barnreumatism

I och med utvecklingen av läkemedelsbehandlingen har näringsstatusen hos barn med reumatism förbättrats. En finsk studie som publicerades 2014 visade att barn med reumatism inte lider av näringsbrist eller hämmad tillväxt. Mängden fettvävnad hade däremot ökat och cirka 30 procent av barnen med reumatism var överviktiga eller feta. Resultaten påverkades inte av sjukdomens aktivitet eller sjukdomsformen. Övervikt ökar senare risken för högt blodtryck, typ 2 diabetes samt för hjärt- och kärlsjukdomar.

En del av de läkemedel som används för behandling av barnreumatism orsakar illamående, magbesvär eller ökad aptit Å andra sidan ökar energibehovet i den aktiva fasen av reumatism. Kosten kan även begränsas på eget bevåg till exempel med anvisningar som hittas på internet. Alla de ovan nämnda alternativen kan försämra näringsstatusen.

För barn med reumatism rekommenderas kvalitativt samma kost som för andra barn. En bra kost kan sättas ihop på många olika sätt. Den innehåller mycket grönsaker, bär, frukt och fullkornsprodukter. Dessutom rekommenderas måttliga mängder fettfria mjölkprodukter eller mjölkprodukter med låg fetthalt, fisk, broiler, kött med låg fetthalt, vegetabiliska proteinkällor samt mjuka fetter.

I alla matgrupperna finns det många olika alternativ att välja på för olika smakpreferenser. När valen i vardagen främjar hälsan, är tillfälliga undantag inte skadliga. Gemensamma matlagnings- och bakningsstunder och butiksresor samt en uppmuntrande inställning främjar barn och ungas ätande. Man ska inte hålla sig för svartvitt till mat och ätande. Målet är glädje i ätande.

En inflammation gör ämnesomsättningen snabbare och ökar behovet av energi, protein och andra skyddande näringsämnen. En regelbunden måltidsrytm, som inkluderar frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål, försäkrar ett tillräckligt intag av energi och näringsämnen. Regelbundet ätande stöder även viktkontrollen.

Medicinering är den enda faktorn som har visat sig påverka utvecklingen av barnreumatism. Begränsningar i kosten eller kosttillskott kan enligt nuvarande kunskap inte påverka detta. För barn med reumatism rekommenderas en mångsidig kost, med vilken man främjar hjärt- och kärlhälsan samt påverkar tarmarnas bakteriestam, dvs. mikrobiom, fördelaktigt. Lämpligt energiintag är en förutsättning för normal viktutveckling och längdtillväxt.

Kostens inverkan på sjukdomens aktivitet har undersökts främst hos vuxna, men undersökningarna har stött på flera metodmässiga utmaningar. På basis av den forskningsinformation som finns tillgänglig finns det inte tillräckligt bevis på att olika undvikande koster (till exempel glutenfri, mjölkfri eller vegankost) skulle underlätta symtomen vid barnreumatism.

För barn med reumatism finns det ingen allmän lista över livsmedel som ska undvikas Livsmedel ska inte undvikas för säkerhets skull. En ofördelaktig fettsyrakomposition i maten kan öka smärt- och inflammationssymtom.

Om livsmedel undviks ska de ersättas med näringsmässigt motsvarande livsmedel för att trygga ett tillräckligt näringsintag och tillväxten. Till exempel mjölk- och fullkornsprodukter är en central källa till energi, protein och B-vitamin i barnets kost. Mjölkprodukter är dessutom en betydande källa för kalcium, D-vitamin och jod. Från fullkornsprodukter får man även fiber, zink, selen, magnesium och järn.

Stränga undvikande koster som utförs på eget bevåg kan skada barnets tillväxt och utveckling och öka risken för näringsbrist. En persons kostexperiment kan inte generaliseras till att passa alla. Även personer som erbjuder alternativ vård kan ge kostråd till vilka man skall förhålla sig kritiskt. Råden baserar sig inte vanligtvis på undersökt information och den som erbjuder råden har inte information om barnets helhetsbehandling.

Om man planerar att ändra barnets kost på ett betydande sätt, ska man diskutera saken på vårdenheten. För dagvårds- och skolmat behövs intyg som utfärdats av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Om det praktiska genomförandet av barnets kost inger betänkligheter är det möjligt att boka tid hos vårdenhetens näringsterapeut.

Om maten inte smakar och vikten går ner, lönar det sig att föredra små, täta måltider. Vid behov kan kosten kompletteras med kliniska kompletterande näringsdrycker som kan köpas på apoteket och vars näringsinnehåll är mångsidigt Alternativt kan man på apoteket även köpa maltodextrin pulver (kolhydrater) som energitillskott, men då ska proteinintaget i kosten vara tillräckligt. FPA ersätter kliniska näringspreparat för barn med reumatism endast om en läkare har diagnostiserat "allvarlig undernäring hos barn"..

Om vikten ökar för mycket, strävar man till att öka andelen grönsaker, frukt och bär och portionsstorleken hålls åldersmässigt anpassad enligt tallriksmodellen. Att vänja sig vid smakerna av nya grönsaker, frukter och bär kan kräva upp till 10–15 provsmakningstillfällen. Ge inte upp efter en eller några gånger.

Söta mellanmål undviks, och det lönar sig inte att ha ett förråd av godsaker hemma. Mat är inte en belöning. Gemensamma familjemåltider främjar ett positivt ätbeteende.

Motionsformer som barnet tycker om och begränsad skärmtid främjar viktkontrollen. Föräldern måste sätta klara gränser för skärmtid. När det gäller både matvanor och motion är föräldrarnas exempel av stor betydelse.

D-vitamin och kalcium

Det viktigaste kosttillskottet för barn med reumatism är D-vitamin och vid behov kalcium. Goda källor till D-vitamin är fisk, ägg, margarin och mjölkprodukter i flytande form. För 2–18-åringar rekommenderas 7,5 mikrogram (µg) D-vitamintillskott per dag året runt. Under kortisonbehandling används vanligtvis D-vitamintillskott 20 µg/dygn.

Barn med reumatism har visat sig ha en benägenhet för låga D-vitaminhalter. D-vitaminbrist är skadligt för skelettet och kan också vara förknippad med sjukdomens aktivitet. Forskningsresultaten är ännu motsägelsefulla och det finns behov av ytterligare forskning. D-vitaminhalten kan fastställas med blodprov och vid behov kan det på basis av resultatet göras förändringar i doseringen. Den övre gränsen för säkert D-vitaminintag är 50 µg/dygn för 2–11-åringar och 100 µg/dygn för över 12-åringar. Dessa är flerdubbla jämfört med rekommendationen.

De bästa kalciumkällorna är mjölkprodukter i flytande form, hårda ostar samt kalciumberikade produkter. 1 dl mjölkprodukt i flytande form eller en ostskiva innehåller cirka 100 mg kalcium. Det rekommenderade kalciumintaget för barn och ungdomar är 600–900 mg/dygn. Under kortisonbehandling borde kalciumintaget vara cirka 1000-1500 mg/dygn. Vid behov används kalciumtillskott 500–1000 mg/dygn beroende på kalciummängden i kosten och barnets ålder. Överdrivet kalciumintag är inte fördelaktigt och kan försvaga upptaget av järn.

Andra vitaminer och mineraler

I samband med metotrexatbehandling behövs alltid folsyratillskott. Bra källor till folsyra i kosten är lever, gröna grönsaker, baljväxter, frukt och bär. Antioxidanter (C- och E-vitamin, betakaroten och selen) stöder kroppens immunförsvar. Bär, frukt och grönsaker är bra källor till C-vitamin och betakaroten. E-vitamin kan fås från vegetabiliska oljor, nötter och fullkornsprodukter. Användningen av mjölkprodukter, fullkornsspannmål, fisk och kött tryggar intaget av selen. Livsmedel är den bästa källan till antioxidanter och separata antioxidanttillskott rekommenderas inte.

På grund av kronisk inflammation minskar halterna av järn, zink och selen i blodet, men överskott av mineraler är inte till fördel. Vid behov kan kosten kompletteras med ett multivitamin-mineralpreparat för barn i reumatismens aktiva fas, vid eventuella kostbegränsningar eller dålig aptit.

Fisk och fiskoljepreparat

Fisk innehåller långkedjade omega-3-fettsyror. De ändrar den ämnesomsättning som leder till att signalsubstanser för inflammation och smärta uppstår och kan i höga doser lindra reumatisk smärta. Fisk är en bra källa till protein och jod, och fiskfett är annars också bra för hälsan. Därför är det bra att äta fisk 2–3 gånger i veckan och växla mellan olika fiskarter från varierande fångstområden. Rikligt med omega-3 fettsyror fås till exempel från lax, regnbågsforell, siklöja, makrill, sik, strömming och tonfisk.

Fiskoljepreparat ersätter inte andra näringsämnen som fås från fisk. Rapsolja och margarin i ask och flaska som är baserade på rapsolja innehåller också omega-3-fettsyror.

Mjölksyrebakterier

Mjölksyrabakterier förändrar tarmens bakterieflora på ett fördelaktigt sätt. Enligt preliminära forskningsresultat i vuxenforskning kan en regelbunden användning av mjölksyrebakterier minska ledgångsreumans symtom eller förhindra sjukdomens aktivering. Forskningsbevisen är fortfarande bristfälliga. Ett alternativ är att använda livsmedel eller preparat som innehåller mjölksyrebakterier. Även en fiberrik kost påverkar tarmarnas mikrobiom fördelaktigt.

Hälsokostpreparat

Interaktionen mellan hälsokostpreparat och antireumatiska läkemedel har inte undersökts. Hälsokostpreparat kan uppfattas som säkrare och mindre skadliga än läkemedel. Vissa av dem kan ändå anstränga levern och till och med orsaka leverskada. Ofta är preparatens effekt i relation till deras pris väldigt ifrågasatt. Om hälsokostpreparat används är det viktigt att berätta det för den behandlande läkaren.

Metotrexat

Metotrexat kan orsaka illamående, magbesvär eller smakförändringar. Metotrexat orsakar folsyrabrist, varmed läkaren ger anvisningar om användning av folsyratillskott. Vid illamående kan kalla och fräscha maträtter och drycker smaka bättre. Man kan också prova kompletterande näringsdrycker. Föredra gärna fisk, broiler, hönsägg, växtproteinkällor eller ost.

Biologiska läkemedel

På grund av ökad risk för listeria- och salmonellainfektion lönar det sig att alltid tillreda kött, fisk och hönsägg grundligt. Opastöriserade mjölkprodukter ska undvikas.

Kortison

Långvarig kortisonbehandling med höga doser saktar ner längdtillväxten samt försvagar skelettet och ökar risken för frakturer. Det förekommer ofta mer biverkningar om kortisonen ges i flera doser längs med dagen istället för med engångs dos på morgonen. Ledinjektionerna har oftast inga biverkningar. En kronisk inflammation i sig själv gör skelettet skört.

Kortison ökar aptiten. Dessutom kan det orsaka svullnad, förhöjt blodtryck och ökade blodfettvärden samt förhöjt blodsocker. Det kan även orsaka sömnstörningar och humörförändringar som i sig kan påverka kostvalen. Under kortisonbehandlingen är det förutom ett tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin viktigt att säkerställa ett tillräckligt intag av protein, föredra mjuka fetter, fullkornsprodukter samt lättsaltade kostval. Om måltiderna är regelbundna och portionsstorlekarna måttliga är det lättare att hålla energiintaget måttligt.

• Säkra sätt att använda livsmedel (ruokavirasto.fi)