Kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar, IBD

Om barnet vaknar upprepade gånger under natten för att tömma tarmen eller om uppvaknandet på morgonen blir tidigare på grund av omedelbart behov att tömma tarmen, är sannolikheten för IBD stor. Ibland börjar IBD med sår eller abscess i ändtarmsområdet.

Vid inflammatoriska tarmsjukdomar är avföringen oftast lös, grötliknande. Ofta kommer en smärtsam kramp före tarmtömningen, som lättar efteråt. Ibland kan det synas blodstrimmor på papperet vid avtorkning, men även blodkoagler som färgar vattnet i toaletten är möjliga. Sjukdomen kan vara så svår att det ibland kan ske avföringsolyckor.

Vid inflammatoriska tarmsjukdomar kan det i aktiva faser förekomma ledsmärtor och ibland även ledsvullnad. Mer sällsynta symtom är utbredda hudutslag, försenad tillväxt eller försenad pubertetsutveckling. IBD kan också orsaka blekhet. Eftersom blekheten utvecklas gradvis kan det vara svårt för familjen att upptäcka, men en utomstående kan lägga märke till det.

Upprepade sår, så kallade aftor, i munnen eller kvällsfeber utan förklaring kan höra till Crohns sjukdom. Exempel på symtom koncentrerade till området kring munnen är tex en tydligt svullen underläpp, små sår i mungiporna och lätta utslag runt munnen. Tandläkaren kan upptäcka typiska slemhinneförändringar eller sår typiska för Crohns sjukdom.

Barn som insjuknat i inflammatorisk tarmsjukdom har ofta en nära släkting med antingen Crohns sjukdom eller ulcerös kolit, eller så kan det finnas bland mor- eller farföräldrar eller deras föräldrar personer med långvariga magbesvär. För närvarande finns det inget sätt att screena om ett barn har risk att insjukna i en sådan sjukdom eller inte.

Det är känt att barn med astma har ökad risk för att insjukna i IBD. Risken är också förhöjd hos barn som redan som spädbarn haft symtom som tyder på mjölkallergi. Det är viktigt att notera att även om risken är ökad, insjuknar de flesta astmatiker och mjölkallergiker inte i sjukdomen. Enligt nuvarande kunskap kan IBD inte förebyggas med någon specialkost.

Inflammatorisk tarmsjukdom misstänks utifrån symtomen och misstanken stärks om avföringsprovet som mäter tarmens inflammation (kalprotektin i avföring) är förhöjt. Kalprotektin i avföringen är också förhöjd vid vanlig diarrésjukdom, så ett enskilt värde berättar inte om patienten har IBD eller inte. Om nivån däremot är låg är sannolikheten för IBD mycket liten.

För att konstatera inflammatorisk tarmsjukdom behövs en endoskopi (ileokoloskopi) under narkos, där man undersöker hela tjocktarmen och den sista delen av tunntarmen. Hos barn görs alltid samtidigt även en övre mag-tarmkanalsendoskopi (gastroskopi) under narkos, eftersom det vid Crohns sjukdom kan finna förändringar där oftare än hos vuxna. Oftast syns inflammationen redan med blotta ögat, men inflammationens natur bekräftas först med mikroskopisk undersökning av vävnadsprover.

Vid behov kan läkaren även göra en undersökning av tunntarmens slemhinna med kapselkamera, där man sväljer en liten kamera inne i en kapsel. Kapseln lämnar kroppen med avföringen. Med magnetundersökning kan hela tarmen och omgivande vävnader bedömas vid behov.

Video om hur man förbereder sig för en endoskopi av magsäcken, dvs. gastroskopi

Video om förberedelser för en endoskopi av tjocktarmen, dvs. kolonoskopi

Det finns flera olika läkemedel för behandling av inflammatoriska tarmsjukdomar, varav långvarig underhållsbehandling med tabletter är vanligast (mesalazintabletter). För att lugna symtomen behövs ofta behandling med kortison under några månader, ibland betydligt längre. Smärta och symtom vid tarmtömning kan också lindras lokalt med preparat för ändtarmen, till exempel lavemang eller suppositorier.

Crohns sjukdom kan delvis behandlas med kostbehandling (fullständig enteral nutrition eller partiell enteral nutrition), men ingen specialkost botar sjukdomen permanent. Vid fullständig enteral nutrition äter och dricker barnet enbart särskilda näringspreparat som ordineras på recept. Partiell enteral nutrition styrs av näringsterapeut tillsammans med läkare.

Sjukdomen hos barn som insjuknat i IBD är i genomsnitt svårare än hos vuxna, och barn behöver oftare än vuxna läkemedel som hämmar kraftigt immunförsvaret för underhållsbehandling. För svåra sjukdomsformer har det under de senaste åren kommit några nya läkemedel, och kirurgisk behandling behövs numera mera sällan under barndomen.

De nyaste läkemedlen kallas för biologiska läkemedel. De ges intravenöst som dropp, som injektion under huden eller som tabletter via munnen. Doseringen av läkemedlen justeras utifrån läkemedelskoncentrationsmätningar i blodprov. Att hitta rätt medicinering kan ta tid, vilket kan belasta patienten och familjen avsevärt.

För inflammatoriska tarmsjukdomar är det typiskt att lugna och aktiva faser växlar, men orsaken till försämring av sjukdomen är okänd. Hos vissa patienter ökar stress tydligt symtomen och å andra sidan ökar ökade symtom stressen, vilket skapar en ond cirkel. IBD kan också orsaka funktionella symtom, i dessa fall hittar man inga tecken på aktiv inflammation vid undersökningarna.

Det är vanligt att symtomatisk IBD påverkar humöret och skolgången kan lida. Målet med behandlingen av inflammatoriska tarmsjukdomar är att möjliggöra att vardagen och fritidsintressen kan fortsätta som innan sjukdomen konstaterades.