Barn kan ha specifika svårigheter med motoriken, gestaltning, tal- och språkutveckling, uppmärksamhet, självreglering, lärande, social interaktion och beteende.
Specifika svårigheter är klart svagare utvecklingsområden, det vill säga så kallade "gropar" i kunnandet, om den totala utvecklingen annars är åldersadekvat. Till exempel, om ett barn har en specifik tal- och språkutvecklingssvårighet, lär sig barnet andra nya färdigheter, men det finns stora utmaningar när det gäller att lära sig tala och förstå språk. Specifik svårighet inom något av de ovan nämnda områdena kan vara ett tecken på utvecklingsavvikelse.
Ofta uppträder utvecklingsavvikelser som långsam inlärning av tal eller motoriska färdigheter. Till exempel kan lärandet av att gå eller rita fördröjas. I skolan visar sig inlärningssvårigheter ofta som långsam läsning eller svårigheter med matematik.
Målet är att barnet får rätt stöd eller habilitering i rätt tid på daghemmet och i skolan. Med hjälp av stöd och rehabilitering blir barnet förstått, känner sig accepterat, upplever regelbundna framgångar och deltar fullt ut i daghems- eller skolvardagen. På detta sätt kan man minska överdrivna förväntningar på barnet samt risken för dålig självkänsla och känslomässiga svårigheter, som i värsta fall kan leda till att barnet hoppar av skolan och hamnar i utanförskap.
Prevalens av avvikelser i utvecklingen hos barn | |
Avvikelser i utvecklingen | Prevalens i procent |
störning i tal- och språkutvecklingen | 5–7 |
motorisk utvecklingsstörning | 5–6 |
aktivitets- och uppmärksamhetsstörning | 5 |
begränsade inlärningssvårigheter | 5–10 |
intellektuell funktionsnedsättning | 1–2 |
autismspektrumtillstånd | 1–2 |
För att förstå ett barns utvecklings- eller inlärningssvårigheter måste man alltid utreda barnets allmänna utvecklingsnivå och eventuella specifika svårigheter samt faktorer som påverkar dessa. Dessutom måste man bedöma om förändringarna i utvecklingsnivån är barnets egenskaper eller symtom på en neurologisk sjukdom.
När man bedömer barnets totala utveckling jämförs barnets färdigheter med den genomsnittliga nivån hos jämnåriga barn. Om den totala utvecklingen är betydligt svagare än åldersnivån handlar det om en mångsidig utvecklingsstörning eller intellektuell funktionsnedsättning. Ibland kan den svaga färdighetsnivå som framträder vid bedömningen bero på underprestation, det vill säga att barnet inte kan prestera enligt sin utvecklingsnivå. Då kan det finnas en känslomässig störning i bakgrunden, till exempel depression eller koncentrationssvårigheter.
Det är av största vikt att också kartlägga barnets styrkor som har en skyddande funktion. Till exempel, ett barn med inlärningssvårigheter klarar sig i vardagen och i vänskapsrelationer om barnet har goda sociala färdigheter. Dessutom är det viktigt att bedöma hur uppväxtmiljön, familjen och barnets eller ungdomens livssituation påverkar utvecklingen och inlärningen.