Vane-, känslo- eller impulsivt ätande?
Man talar om vaneätande när en viss situation utlöser lusten att äta, till exempel när man sätter sig framför tv:n på kvällen. Vaneätande är inlärt. Om det till exempel blivit över chokladkonfekt som man äter i flera veckor efter jul kan det hända att man är sugen på choklad ännu efter att konfekten tagit slut.
Impulsivt ätande utlöses av en impuls, t.ex. när man ser eller känner doften av god mat. Då äter man till följd av ett infall.
Känsloätande innebär, som namnet antyder, att man försöker reglera känslor genom att äta, och det vanligaste målet är att lindra dåliga känslor. Mat och ätande är mycket effektiva källor till njutning, men de kan börja få en negativ inverkan på hälsan om man inte har tillgång till andra sätt att njuta. Alla "tröstäter" ibland, men det är viktigt att känna igen gränsen för när känsloätandet börjar bli skadligt.
Man kan till exempel äta sötsaker för att uppleva välbehag när man känner sig ångestfylld, besviken eller annars ledsen. Det kan hända att man vill dämpa den otrevliga känslan genom att äta mycket, till exempel när man är ilsken eller skamsen. När man är trött kanske man äter något riktigt sött för att pigga upp sig.
Å andra sidan kanske man vill förstärka en särskilt bra känsla med god mat. Man kanske äter för att fira att semestern börjar.
När man är väldigt hungrig blir sugen starkare och kroppen kan signalera att man behöver en så stadig måltid som möjligt för att lindra hungern.
Vad ska man göra?
Håll en jämn måltidsrytm och en bra grundkost. Då minskar det extra suget av sig självt.
Minska antalet snacks i hemmet som utsätter för småätande; "det man inte ser är man inte sugen på". Helst ska det finnas så få frestelser som möjligt i hemmet, eller inga alls.
Ni kan pröva på att äta en liten söt efterrätt en gång om dagen, till exempel efter middagen. Man är inte lika sugen på sötsaker när de är en tillåten del av kosten.
Försök identifiera när suget vanligtvis väcks. Vad är det kopplat till? Är det fråga om vaneätande? Om man till exempel är van vid att småäta medan man tittar på en film, kommer man att få lust att småäta varje gång man funderar på att titta på film. Vanor är inlärda, och det lönar sig att ersätta en dålig vana med en bättre. Försök till exempel att ha med dig en vattenflaska, tugga tuggummi eller klämma på en stressboll medan du ser på film.
Försök identifiera och namnge suget. "Jaha, nu blev jag sugen på en läsk. Jag undrar vad det kan bero på. Har jag månne druckit för lite i dag? Jag tar ett glas vatten. Vatten hjälper bäst mot törsten." ”
Om det är tydligt att det ligger en känsla bakom suget, t.ex. nedstämdhet eller sorg, är det bra att ta barnet i famnen och diskutera känslan och var den kommer ifrån. Kan det hjälpa att prata med en förälder? Kan känslan lindras genom att rita, dansa, ta en promenad i naturen eller hoppa på en trampolin? Finns det något roligt man kunde göra med en kompis? Ibland kan man muntra upp sitt dåliga humör genom att äta. Men om detta händer ofta kan man börja längta efter mat varje gång känslan tar över. Risken är att andra, bättre sätt att hantera känslorna helt glöms bort.