Gå till sidans innehåll

Barns läkemedelsallergi

Hos små barn misstänks ofta allergi mot läkemedel, särskilt antibiotika. Misstanken är vanligtvis obefogad.

Virusinfektioner hos barn orsakar ofta utslag, vilket kan vara svårt att skilja från allergi. Därför misstänks ofta läkemedelsallergier, men i undersökningar bekräftas allergi sällan.

Om läkaren fastställer läkemedelsallergi får läkemedlet inte användas. En anteckning om läkemedelsallergi görs som patientens riskinformation i sjukberättelsen.

Vid en omedelbar läkemedelsallergisk reaktion uppträder symtomen inom en timme efter att läkemedlet har intagits. Det kan bero på IgE-förmedlad sensibilisering mot läkemedlet eller dess hjälpämne, vilket kan fastställas med allergitest.

  • Symtom på en omedelbar läkemedelsallergisk reaktion är nässelutslag och svullnad, ofta på läpparna och runt ögonen.

  • Den vanligaste orsaken till omedelbara symtom är penicillin eller med penicillin besläktade antibiotika.

  • En omedelbar reaktion kräver tidigare exponering för läkemedlet. Reaktionen kan upprepas och uppstår varje gång läkemedlet används, ofta starkare än tidigare.

En fördröjd läkemedelsallergisk reaktion uppträder flera timmar efter att läkemedlet har intagits. Ibland uppträder den först i slutet av läkemedelskuren.

  • Allergitest är inte till hjälp vid fastställande av fördröjda reaktioner.

  • Fördröjda symtom är olika hudsymtom.

Det vanligaste symtomet vid misstanke om läkemedelsallergi hos barn är utslag, men i verkligheten är orsaken till utslaget sällan läkemedlet. Detta beror på att infektionen som läkemedlet ordinerats för kan orsaka liknande symtom som läkemedelsallergi. Infektionens och allergins orsaker till utslag kan inte skiljas visuellt eller med tester. Infektion och antibiotika kan också tillsammans orsaka utslag.

Efter utslag är de vanligaste symtomen nässelutslag och svullnad.

Anafylaktiska läkemedelsallergiska reaktioner är sällsynta hos barn.

Misstanke om allergi mot antibiotika hos barn

Misstanken om läkemedelsreaktion hos barn riktas vanligtvis mot någon antibiotika. Antibiotikaallergi är dock mycket sällsynt hos barn.

  • Om hudsymtomet uppträder för första gången under antibiotikakuren behöver kuren inte avbrytas. Samma läkemedel kan användas igen.

  • Om hudsymtomet är kraftigt avbryts användningen av antibiotika och läkaren överväger om det finns behov av byta till en annan antibiotika.

Symtom orsakade av antiinflammatoriska läkemedel

Av antiinflammatoriska läkemedel orsakar ibuprofen oftast symtom.

Ett typiskt symtom uppträder några timmar efter att läkemedlet har intagits.

Svullnad i ögonlocken och läpparna samt utslag är typiska symtom orsakade av ibuprofen.

Inledande kartläggning av läkemedelsallergi innefattar:

  • fastställande av symtomens svårighetsgrad

  • fastställande av använda läkemedel

  • bestämning av tidpunkt och varaktighet för reaktionens början och slut

  • fastställande av eventuell given behandling.

Mer detaljerade undersökningar övervägs när

  • misstänkta allergisymtom är betydande eller symtomen återkommer

  • läkemedlet som misstänks ha orsakat symtomen är viktigt för barnets behandling

  • minst tre antibiotika är förbjudna på grund av misstänkt allergi.

Syftet med undersökning av läkemedelsallergier är att förhindra

  • svåra allergiska reaktioner

  • undvika onödiga läkemedelsbegränsningar eller

  • hitta ett lämpligt alternativt läkemedel.

Om man misstänker IgE-förmedlad läkemedelsallergi bestäms specifikt IgE från blodprov.

  • Om testresultatet är positivt anses barnet vara allergiskt mot det aktuella läkemedlet.

  • Om resultatet är negativt kan prövning av det misstänkta läkemedlet göras på basen av läkarens bedömningr.

Reaktioner orsakade av läkemedel är sällan IgE-förmedlade, vilket gör att läkemedelsallergi inte fastställs med allergitest. Vid behov kan övervakad läkemedelsexponering göras på sjukhus. För att infektion inte ska störa tolkningen av läkemedelsexponeringens resultat måste barnet vara helt friskt.

Ibland, som vid misstanke om lokalbedövningsallergi, används intradermala tester vid undersökning av läkemedelsreaktioner.

Den primära behandlingen vid läkemedelsreaktion är att undvika användning av det läkemedel som orsakar symtomen.

Eventuella nässelutslag behandlas med antihistamin. Jämfört med normal behandlingsdos är dosen då dubbelt så hög. Svåra reaktioner behandlas på sjukhus.

En allmän allergisk reaktion, dvs. anafylaxi, kräver omedelbar intramuskulär administrering av adrenalin och efterföljande behandling med antihistamin samt en kort kortisonkur.

Uppdaterad 10.6.2025