Klumpfot

Klumpfot är den mest välkända medfödda strukturella avvikelsen i foten, som i Finland diagnostiseras hos cirka 60–70 barn per år.

Klumpfot på båda sidorna förekommer hos ungefär hälften av barnen. Förekomsten är något högre bland pojkar än bland flickor. Arvsanlagen kan ligga bakom klumpfot, men orsaken är oftast okänd.

Klumpfoten är vanligtvis mindre än en normal fot och vadmuskeln är svagare. En klumpfot hindrar ofta inte motion och påverkar inte valet av yrke senare i livet. Klumpfoten behöver en bra, stödjande sko och det behövs vanligtvis inga särskilda stödsulor. Fotens utveckling följs med tills tillväxten upphört. Det är viktigt att regelbundet stretcha de nedre extremiteterna enligt fysioterapeutens anvisningar för att bibehålla fotens rörlighet.

Haitarin otsikkotaso2
Symtom och fynd

En klumpfot är när foten i tåposition är vriden inåt och fotsulan pekar inåt. Hälen är högre än normalt och inåtvänd. Vid klumpfot är hela den nedre extremiteten kortare och foten mindre, dessutom är vaden smalare och musklerna mindre än vanligt. Foten är vanligtvis stel och barnet kan inte ändra fotens läge till det normala. Orsaken till klumpfot är vanligtvis okänd. Hos ett litet antal personer är klumpfot kopplat till neurologiska tillstånd som spina bifida eller syndrom som artrogrypos, där flera leder är felställda och stela.

Diagnos

En erfaren barnortoped kan bedöma klumpfotens svårighetsgrad genom att undersöka fotens formbarhet. Vid klumpfot är ligament och senor spända, vilket gör att foten är stel och saknar normal rörlighet.

Behandling och egenvård

Man försöker inleda behandlingen under de första veckorna efter födseln. Målet med behandlingen är en funktionell, välformad, flexibel och smärtfri fot. Det är lätt att forma foten genom att utnyttja mjukheten och flexibiliteten i det nyfödda barnets ben och senor.

I Finland behandlas klumpfot vanligen med Ponsetimetoden. Metoden bygger på upprepade gipsningar, där felställningen gradvis, steg för steg, omformas för att bättre motsvara fotens normala position. I genomsnitt måste gipset bytas 5–6 gånger. Efter några veckors gipsning genomgår de flesta barn ett ingrepp under vilket man gör ett snitt i akillessenan för att slutföra den korrigerade ställningen av foten som uppnåtts genom den upprepade gipsningen. Efter ingreppet fortsätter gipsbehandlingen i ytterligare tre veckor. Ingreppet för att göra ett snitt i akillessenan utförs antingen under lokalbedövning eller under narkos.

Efter de upprepade gipsningarna fortsätter barnets fötter att behandlas med skor med skenor. Syftet med behandlingen med ortros enligt Ponsetimetoden är att förhindra att felställningen återkommer. Fysioterapeuter deltar aktivt i behandlingen och ansvarar för vägledning och uppföljning av behandlingen med ortros enligt Ponsetimetoden.

Gipsbehandlingens effekt på klumpfötters ställning. 
Behandling med ortros enligt Ponsetimetoden

Efter den inledande perioden med upprepade gipsningar bärs skor med skenor vanligtvis som behandling i tre månader, 23 timmar om dagen. Därefter används skorna under sömnen (14–16 timmar per dag) fram till 5 års ålder. Behandlingen med ortros enligt Ponsetimetoden kräver engagemang och motivation från föräldrarna. En otillräckligt genomförd behandling med ortros enligt Ponsetimetoden är den vanligaste orsaken till att klumpfot återkommer efter en lyckad första behandling. För barnet ger behandlingen med ortros enligt Ponsetimetoden trygghet och förståelse för vardagliga rutiner. När man tar på sig sina skenskor är det dags att sova.

Skor med skenorSkenskor på fötterna 
barn; klumpfot

Kyllä

Uppdaterad  22.6.2023