Allergitesterna mäter de IgE-förmedlade känsligheten. Allergitesten är till nytta när man misstänker IgE-förmedlad allergi med symtom som vanligen dyker upp snabbt.
IgE-förmedlad allergi kan undersökas med hudpricktest eller blodprov. Blodprov visar om barnet har IgE-antikroppar mot den misstänkta allergenen. Med hudpricktest undersöks om kroppen reagerar snabbt när den möter den misstänkta allergenen. Hudpricktest är alltså på sätt och viss ett provokationstest där man orsakar en allergisk reaktion i huden.
Hudpricktest kan användas för att mäta överkänslighet för exempelvis pollen och födoämnen. Det kan användas på samma sätt som mätning av motsvarande antikroppar mot mat eller pollen i blodprov, till exempel allergiantikroppar mot mjölk eller björk. Ett hudpricktest kan inte tillförlitligt förutspå vilken grad av allergisk reaktion man kan vänta sig. Hudpricktest kan inte heller användas till att följa upp om allergin har försvunnit.
Hudpricktest och blodprov är lika känsliga och exakta. Med nyare blodprov som undersöker allergenkomponenter går det dock exaktare än tidigare att förutspå risken för en svår allergisk reaktion och särskilja exempelvis nötallergi med svåra symtom från lindriga korsallergier.
Enbart förekomsten av IgE-antikroppar innebär inte allergier, eftersom värden över gränsvärdet även kan finnas hos symtomfria personer. Förutom testresultaten tar diagnosen allergier hänsyn till symtomens art och svårighetsgrad.
Ju högre mängd IgE-allergiantikroppar i blodprovet eller ju större bula i ett hudpricktest, desto större är sannolikheten att det förekommer symtom.
Om testresultatet är negativt, är en IgE-förmedlad allergi mycket osannolik. Ett negativt testresultat under ett spädbarns första månader kan dock senare bli positivt.
| Test av födoämnesallergi | Test som mäter benägenhet till allergi, dvs. sensibilisering, är på sin plats när man misstänker födoämnesallergi för vissa centrala födoämnen, som mjölk, ägg, vete eller fisk, med omedelbara symtom. Det är skäl att göra allergitest också om ett födoämne misstänks ha orsakat svåra symtom. Sådana livsmedel är till exempel skaldjur, nötter och soja. Om barnet endast har fördröjda tarmsymtom, som magont, diarré eller uppkastningar, är allergitest sällan till någon nytta. |
| Test av luftvägsallergi | Allergitest kan användas för att undersöka känslighet för luftburna allergener. De vanligaste orsakerna till symtom i luftvägarna är pollen från lövträd och gräspollen samt husdjur. Känslighet för dammkvalster kan undersökas med hudpricktest eller blodprov. Det är dock ovanligt att barn i Finland har allvarlig dammkvalsterallergi. Symtom orsakade av mögel är vanligen irritationssymtom och inte mögelallergi. Därför är allergitest för mögel inte till nytta vid undersökning av symtom som orsakas av inomhusluft. |
| Test av insektallergi, till exempel getingallergi | Getingar är de överlägset vanligaste stickinsekterna som orsakar allergiska reaktioner. Allergisk överkänslighet för insektsgift undersöks om sticket har orsakat en allmän allergisk reaktion, som svullnad annanstans än vid stickstället, blodtrycksfall, ett klart försämrat allmäntillstånd, andningsbesvär (hosta, andningssvårigheter) eller nässelutslag på ett stort område. En kraftig lokal svullnad vid stickstället ger inte orsak till allergiundersökning. Insektsallergi diagnostiseras säkrast med blodprov där det undersöks om personen som fått en allmän reaktion har IgE-antikroppar mot gift från geting och bi. Den ideala tidpunkten för blodprov är tidigast en månad efter sticket. Det ska alltid kontrolleras med blodprov att halten av enzymet tryptas som ökar risken för allmän reaktion är normal hos den som fått en allmän reaktion. |
| Test av läkemedelsallergi | Reaktioner orsakade av läkemedel är sällan IgE-förmedlade. Därför kan en läkemedelsallergi inte alltid fastställas med allergitest, utan det krävs i allmänhet en övervakad läkemedelsexponering på sjukhuset. |
| Test av kontaktallergi | Epikutantest, dvs. ”lapptest”, används för att undersöka fördröjd kontaktallergi, som till exempel nickelallergi eller allergi mot produkter som används i kosmetika. Symtomen uppkommer långsamt på den plats som kommer i kontakt med allergenen. Det går inte att diagnostisera eller utesluta luftvägsallergi eller födoämnesallergi med ett epikutantest. |
| Tester som inte är till nytta | När det gäller frukter, bär, grönsaker, rotfrukter och kryddor lönar det sig inte att göra allergitest på barn, eftersom de oftast orsakar lindriga symtom och det går att prova sig fram med att äta dem hemma. Grönsaker och kryddor som har gett lindriga symtom, som uppflammande rodnad på huden, kan testas på nytt hemma några månader senare. På pollenallergiker (björk, timotej) lönar det sig inte att göra test för grönsaker eller kryddor, eftersom testen ofta är positiva på grund av korsallergi och det går inte att utgående från dem förutspå uppkomsten av lindriga symtom. Mätning av antikropparna immunoglobulin A och G mot födoämnen korrelerar inte med symtomen på födoämnesallergi. Mängden IgG4-antikroppar visar närmast att barnet upprepade gånger har utsatts för maten i fråga och därför identifierar kroppens immunförsvar dessa födoämnen. Det går inte att diagnostisera födoämnesallergi genom att mäta dem och inte heller att ge rekommendationer för kost som passar barnet utifrån dem. |