Din läkare bestämmer hur länge du ska använda blodförtunnande läkemedel efter sinustrombosen. Behandlingstiden med blodförtunnande läkemedel är vanligtvis 6–12 månader, om inga andra symtom uppkommer. I vissa fall kan medicineringen vara livslång, särskilt om du tidigare har haft en blodpropp.
Heparin
Subkutant injicerbara läkemedel kallas lågmolekylära hepariner, förkortat LMWH (Low Molecular Weight Heparin). Den antikoagulerande effekten av dessa läkemedel börjar snabbt. Man lär sig injicera på sjukhuset. I sällsynta fall ges heparin intravenöst.
Warfarin
Warfarin tas i tablettform. Warfarin är en så kallad vitamin K-hämmare, som blockerar aktiveringen av vitamin K-beroende koagulationsfaktorer. Ju mindre K-vitamin det finns i kroppen, desto långsammare koagulerar blodet. Warfarin börjar verka inom några dagar, så därför kan tabletterna påbörjas samtidigt som heparin. Warfarinnivåerna bör kontrolleras regelbundet med blodprov. INR-värdet (International Normalized Ratio) bestäms från blodet och beskriver en förlängning av blodets koagulationstid från det normala. K-vitaminrika livsmedel, alkohol och sjukdomar påverkar också INR-värdet. Medicineringsbehovet varierar från person till person, så warfarindosen bestäms individuellt genom ett blodprov. Behovet kan också variera från situation till situation, så INR-värdet följs kontinuerligt upp. INR-värdet kan också testas hemma.
DOAK (direkta orala antikoagulantia)
Förkortningen DOAK står för direkta orala antikoagulantia som påverkar koagulationsfaktorerna direkt. Dessa antikoagulantia tas i tablett- eller kapselform. Läkemedlen omfattar: dabigatran, rivaroxaban, edoxaban och apixaban. Halten av DOAK-läkemedel i blodet behöver inte följas upp genom kontinuerliga blodprov som warfarin. DOAK har tidigare förskrivits för behandling av djup ventrombos och lungembolism. Nya undersökningar har visat att de också är effektiva vid behandling av sinustrombos.