Om situationen inte fortskrider till att hjärncirkulationen upphör, dvs. hjärndöd, men patienten inte vaknar och det inte finns någon utsikt till återhämtning, avbryts intensivvården. Avbrytande av vård och vården i livets slutskede är desamma som för andra intensivvårdspatienter, men blodflödet måste upphöra inom tre timmar efter avslutandet av intensivvården för att organdonation ska kunna äga rum. Respekt för den avlidne och gott samarbete med de anhöriga är kärnan i all organdonation.
Vid organdonation efter att blodcirkulationen upphört och patienten har konstaterats död är organdonatorn en patient på intensivvårdsavdelning med en irreversibel, allvarlig hjärnskada. En sådan patients tillstånd utvecklas inte alltid till hjärndöd, men det finns inte heller någon förutsättning för återhämtning. En typisk patient kan vara en patient som har fått hjärnskador på grund av allvarlig syrebrist till följd av hjärtstillestånd, eller en patient med en kritisk hjärnhändelse som hjärnblödning eller hjärninfarkt.
När de behandlande läkarna konstaterar att patienten inte har någon möjlighet till återhämtning, och när patientens närstående förstår detta, är det etiskt motiverat att avbryta intensivvården. I detta fall överförs patienten till vård i livets slutskede. När beslutet att avstå från vård har fattats övervägs patientens lämplighet som organdonator.
Det bygger på respekt för patientens donationsvilja när det inte finns något mer som kan göras för att bota hen.
Om de närstående vill kan de stanna kvar hos patienten när behandlingen avbryts. God smärtbehandling och högkvalitativ vård i livets slutskede är en prioritet.