Det är ofta svårt för oss att möta människor som har råkat ut för något upprörande. Vi är rädda för att vara till besvär eller för att inte veta hur vi ska närma oss personen på rätt sätt, säga rätt saker eller göra rätt saker. Att trösta kan kännas så svårt att vi undviker att umgås med någon som sörjer eller befinner sig i en svår livssituation.
Efter att ha upplevt något traumatiskt kan en närstående känna ett behov av att prata om det om och om igen. Ibland är den första reaktionen hos den insjuknade att hen inte behöver något. Det är naturligt, men situationer och tankar förändras. Du kan fråga din närstående hur hen känner sig. Det är bra att undvika att ge färdiga svar eller dela med dig av liknande sjukdomshistorier som du kommer att tänka på, utan låta den andra berätta vad hen känner. Att prata är ett tecken på att personen i kris vill hantera saken och är villig att dela sina känslor med andra.
Du hjälper redan genom att vara närvarande
Det viktigaste är att våga ta kontakt och erbjuda sin tid till personen i kris. Ofta är människor i den närmaste kretsen rädda för att möta personen i kris, till exempel för att de är rädda för att säga fel saker. Känslan av att lämnas ensam och förlägenheten av att närstående försvinner just när man behöver dem känns ändå värre än olämpliga sätt att uttrycka stöd.
Att ge den sörjande utrymme och att den närstående är närvarande utan rädsla är viktigare än de rätta orden. Den sörjande belastas av att den som tröstar är i ett sådant tillstånd att hen måste stödjas och bäras. Man ska inte förminska situationen eller försöka lösa den för snabbt, utan låta den vara.
Hjälp med praktiska frågor
Den konkreta hjälp som närstående kan ge kan vara mycket viktig. Det känns bra att laga mat tillsammans med en vän när man själv inte ens orkat gå till matbutiken. Samtidigt som du gör något konkret, som att städa eller laga mat, kan ni också prata om svåra saker. Du kan stödja din närstående i kris: genom att lyssna, vara nära, hjälpa till i vardagen, hålla hoppet uppe, visa att du har tid nu och i framtiden, och hjälpa till att söka professionell hjälp om det behövs.