Faktorerna som bidrar till utvecklingen av sinustrombos är mycket olika. Det kan bero på följande saker:
förändringar i blodets sammansättning
störningar i blodcirkulationen
skador på blodkärlets vägg.
Varför uppkommer det en propp i en hjärnven?
Den normala blodkoaguleringen kan störas på grund av andra sjukdomar, ärftliga faktorer, kärlskador, rusmedel och läkemedel.
Din blodsammansättning kan förändras när du blir sjuk. Ditt blod kan till exempel innehålla mycket proteiner eller slaggprodukter till följd av en infektion. Ibland leder detta till att blodet koagulerar, vilket ökar risken för blodpropp. Risken ökar särskilt om infektionen sitter i huvudet eller nacken. Cancer och störningar i hormonverksamheten kan också förändra blodets sammansättning.
Vissa läkemedel, till exempel läkemedel som används för att behandla cancer eller läkemedel för hormonbehandling, ökar risken för blodproppar.
Det kvinnliga hormonet östrogen ökar risken för blodpropp. Östrogennivån i kroppen ökar under en graviditet, vid provrörsbefruktning, vid hormonbehandling av klimakteriebesvär och vid användning av p-piller. Åldern spelar också en roll: ju äldre du är när du använder p-piller, desto större är risken för blodpropp. Risken ökar särskilt för personer över fyrtio år. Övervikt ökar också risken för blodpropp.
Ärftliga faktorer kan bidra till en ökad risk för blodpropp. I bakgrunden för ärftliga faktorer ligger ofta brist på antitrombin, protein C eller protein S. Dessa proteiner, som produceras i levern, hämmar blodkoaguleringen. Om du har brist på något av ovanstående proteiner ökar risken för blodpropp med 5–10 gånger.
Andra vanliga ärftliga faktorer är den så kallade Leiden-mutationen i koagulationsfaktor V och en förändring i genen för koagulationsfaktor II (protrombin). Vid dessa avvikelser har aktiviteten hos vissa koagulationsproteiner ökat och risken för blodpropp är 3–5 gånger högre än genomsnittet.
Genetiska test
Hittills undersöks ärftliga faktorer hos patienter med sinustrombos i stort sett inte med genetiska test, med undantag för koagulationsfaktorer (mutationer i koagulationsfaktor II och V), som är vanligt förekommande bland befolkningen. Det är dock vanligtvis inte viktigt för behandlingen om det finns en ärftlig orsak till blodproppen. Om det finns ärftliga faktorer kan det ibland innebära att du för säkerhets skull som långtidsbehandling ordineras ett läkemedel som hämmar blodets koagulering.
Sjukdom
Din blodsammansättning kan förändras när du blir sjuk. Ditt blod kan till exempel innehålla mycket proteiner eller slaggprodukter till följd av en infektion. Ibland leder detta till att blodet koagulerar, vilket ökar risken för blodpropp. Risken ökar särskilt om infektionen sitter i huvudet eller nacken. Cancer och störningar i hormonverksamheten kan också förändra blodets sammansättning.
Läkemedel
Vissa läkemedel, till exempel läkemedel som används för att behandla cancer eller läkemedel för hormonbehandling, ökar risken för blodproppar.
Kvinnliga hormoner
Det kvinnliga hormonet östrogen ökar risken för blodpropp. Östrogennivån i kroppen ökar under en graviditet, vid provrörsbefruktning, vid hormonbehandling av klimakteriebesvär och vid användning av p-piller. Åldern spelar också en roll: ju äldre du är när du använder p-piller, desto större är risken för blodpropp. Risken ökar särskilt för personer över fyrtio år. Övervikt ökar också risken för blodpropp.
Ärftliga faktorer
Ärftliga faktorer kan bidra till en ökad risk för blodpropp. I bakgrunden för ärftliga faktorer ligger ofta brist på antitrombin, protein C eller protein S. Dessa proteiner, som produceras i levern, hämmar blodkoaguleringen. Om du har brist på något av ovanstående proteiner ökar risken för blodpropp med 5–10 gånger.
Andra vanliga ärftliga faktorer är den så kallade Leiden-mutationen i koagulationsfaktor V och en förändring i genen för koagulationsfaktor II (protrombin). Vid dessa avvikelser har aktiviteten hos vissa koagulationsproteiner ökat och risken för blodpropp är 3–5 gånger högre än genomsnittet.
Genetiska test
Hittills undersöks ärftliga faktorer hos patienter med sinustrombos i stort sett inte med genetiska test, med undantag för koagulationsfaktorer (mutationer i koagulationsfaktor II och V), som är vanligt förekommande bland befolkningen. Det är dock vanligtvis inte viktigt för behandlingen om det finns en ärftlig orsak till blodproppen. Om det finns ärftliga faktorer kan det ibland innebära att du för säkerhets skull som långtidsbehandling ordineras ett läkemedel som hämmar blodets koagulering.
Uppdaterad 11.9.2023