De beteendemässiga symtomen kan öka mot kvällen (solnedgångssyndrom), särskilt rastlösheten, vilket försvårar insomnandet. När demenssjukdomen fortskrider somnar patienten under dagen och mängden sömn per dygn ökar. Sömnkvaliteten blir ytligare och mer oregelbunden.
Beteendemässigt sömnsyndrom, en organrelaterad sömn- eller rörelsestörning, är särskilt förknippad med Parkinsons sjukdom och Lewykroppsdemens. Vanligtvis minskar muskelspänsten under REM-sömnen, men vid syndromet bevaras muskelspänsten, vilket gör att personen kan leva ut sina drömmar genom att röra på kroppen, t.ex. genom att sparka eller vifta. Symtomen kan ibland till och med leda till skador på patienten själv eller någon som sover bredvid patienten. Vissa psykiatriska läkemedel kan förvärra symtomen eller orsaka rastlösa ben på natten.
En natt med dålig sömn ökar sannolikt irritabiliteten och rastlösheten och fördjupar de affektiva symtomen. I de svåraste fallen kan sömnstörningen till och med leda till förvirring. Långvariga sömnproblem är också en risk för utmattning hos närståendevårdaren.