Syftet är att hitta lägsta möjliga läkemedelsdos för att behandla de beteendemässiga symtomen hos en person med demenssjukdom som ger tillräcklig lindring av symtomen men inga biverkningar eller så lite biverkningar som möjligt. Läkemedel som inte har någon bevisad nytta avslutas. Dessutom är målet att hålla den totala medicineringen så enkel som möjligt, så att endast ett läkemedel från samma grupp används åt gången.
Effekten av minnesläkemedel på beteendemässiga symtom
En acetylkolinesterashämmare eller NMDA-receptorblockeraren memantin räcker vanligtvis för att lindra beteendemässiga symtom vid Alzheimers sjukdom. Dessa läkemedel kan ibland hjälpa till att kontrollera beteendemässiga symtom vid vaskulär demenssjukdom, demens vid Parkinsons sjukdom och Lewykroppsdemens. Vid frontotemporal demens tenderar de däremot att förvärra de beteendemässiga symtomen. Psykofarmaka kan användas när ovanstående behandlingar inte hjälper och de beteendemässiga symtomen tydligt försämrar livskvaliteten, utgör en fara för personen eller dennes närstående eller äventyrar personens förmåga att klara sig hemma eller på en vårdenhet.