Det är viktigt att anhöriga får information om patientens sjukdom, dess symtom, behandling och rehabilitering. Denna information erhålls bäst genom att involvera anhöriga i patientens behandling och/eller undersökning och på läkarmottagningen. Särskilt i början är det många saker som är främmande. Därför är det bra att ha "extra öron" för att komplettera patientens minne. Under mottagningsbesöket är det bra att vara aktiv och be om specificerande uppgifter.
Det är värt att ställa frågor, eftersom osäkerhet skapar onödig ångest och otrygghet. Många brukar faktiskt skriva ner sina frågor på ett papper före besöket och göra minnesanteckningar under mottagningen.
Den närståendes centrala roll
Patienten kan också behöva hjälp med att gå igenom behandlingen. Det är därför som närstående spelar en oerhört viktig roll i behandlingsprocessen. Patienten har ofta tidsbokningar för behandlingar flera veckor framåt. Många läkemedel kräver exceptionell nogrannhet (cytostatika som tas via munnen, epilepsiläkemedel, kortison). Därför är det önskvärt att det finns någon som säkrar. Närstående har också en viktig uppgift när det gäller att följa upp och föra fram biverkningar.
De viktigaste frågorna som läkaren ställer under läkarbesöket handlar om patientens mående. Symtomen som en hjärntumör orsakar kan vara sådana som patienten inte själv märker. De kan också vara tidsmässigt mycket varierande och inte alltid visa sig på mottagningen. Därför är det viktigt med insikter från den person som dagligen följer patienten på nära håll. Uppföljningen underlättas om man antecknar symtomen.