Efter diagnosen kan tankarna snurra i huvudet. I det här skedet börjar den drabbade gradvis konfrontera sin sjukdom och fundera över dess betydelse. Sinnet försöker fortfarande förneka det som hänt. Många undrar om diagnosen verkligen är säker. Också olika konstiga känslor kan vara en del av detta skede.
Frågor som kan snurra i huvudet:
Inbillar jag mig bara, eller har mina symtom ökat?
Är jag tröttare än vanligt?
Detta skede kan innebära rädsla och ångest samt självanklagelser och ett behov av att hitta någon att skylla på.
I detta skede behöver man någon som lyssnar samt konkreta råd och stöd för att klara vardagen. Man kan ha ett behov av att prata om Parkinsons sjukdom om och om igen, vilket ibland kan kännas tungt och energikrävande för närstående. Att prata har en viktig betydelse för anpassningen.
Det är värt att ge tid åt känslor och deras bearbetning. När ångesten lättar blir det också lättare att ta emot mer information om Parkinsons sjukdom.
Hur kan man bearbeta känslor och tankar kring sjukdomen och fortsätta leva?
Du har troligen samlat på dig färdigheter under livet som har hjälpt dig att klara svåra situationer. Olika karaktärsstyrkor kan också hjälpa i svåra stunder. Prova följande övningar för att få bättre ordning på tankarna som snurrar i huvudet.
Prata med närstående om vilka känslor diagnosen av Parkinsons sjukdom väckte hos er. Om du inte har någon lämplig närstående eller om det är svårt för dig att prata, kan du prova att skriva om dina känslor.
Vilka sätt har jag tidigare använt för att klara av en svår livssituation? Tänk på en period som du tidigare har övervunnit. Skriv ner saker du gjorde då som hjälpte dig.
Vilka är dina färdigheter och egenskaper som du upplever som styrkor? Du kan också fråga dina närstående vilka styrkor de ser hos dig.