I princip kan alla aneurysm behandlas, men för vissa patienter är aneurysm och behandlingen av dessa förknippade med betydligt högre risker för behandlingskomplikationer än om de lämnas obehandlade. De flesta aneurysmen brister aldrig, och det är därför inte motiverat att behandla alla.
Det finns för närvarande ingen helt tillförlitlig bedömningsmetod för att förutsäga vilka aneurysm som kommer att brista under livstiden eller vilka som kommer att förbli asymtomatiska. Prognoserna försvåras ytterligare av det faktum att varje patients livslängd är ett mysterium. Om en patient har en förväntad livslängd på flera decennier är livstidsrisken för blödning från ett aneurysm högre än om den förväntade livslängden bara är några få år. Vid förebyggande behandling är målet att behandla aneurysmet, dvs. att stänga det så att det inte längre riskerar att brista, dvs. förorsaka en hjärnblödning.
När man diskuterar den bästa behandlingen med en patient påverkas beslutet av patientens egna önskemål, aneurysmets storlek, var i hjärncirkulationen aneurysmet sitter, riskfaktorer för att aneurysmet brister och växer (särskilt rökning, högt blodtryck och kvinnligt kön), patientens övriga sjukdomar, patientens förväntade livslängd och riskerna för komplikationer till följd av behandlingen. Riskerna för komplikationer vid behandling varierar beroende på plats och behandlingsform. Storleken på aneurysmet är en av de viktigaste faktorerna som påverkar behandlingsbeslutet. Till exempel har mycket små aneurysm (1–3 mm) ofta en mycket låg risk för att brista, särskilt om patienten inte röker och inte har högt blodtryck.
Behandlingsalternativen omfattar mikrokirurgisk behandling, intravenös dvs. endovaskulär behandling samt livsstils- och läkemedelsbehandling.