Identifiering av behovet av hjälpmedelstjänster och tillgång till dem

Behovet av ett hjälpmedel identifieras antingen av

• den person som behöver hjälpmedlet

• hens anhöriga eller närstående

• en yrkesperson som arbetar med hen.

Behovet av ett hjälpmedel uppstår när en person har ett funktionellt problem som anses kunna lösas eller lindras av ett hjälpmedel.

En hjälpmedelstjänst som konstaterats vara nödvändig måste tillhandahållas inom en rimlig tidsram för att säkerställa att tjänsten fås vid rätt tidpunkt. Läs om tidsfristerna för att få tillgång till hjälpmedelstjänster:

Den person som behöver ett hjälpmedel eller hens företrädare kan kontakta den enhet inom primärvården som producerar hjälpmedelstjänster direkt när de behöver de vanligaste hjälpmedlen för rörlighet, dagligt liv och sensoriska funktioner.

Inom den offentliga hälso- och sjukvården fungerar en hjälpmedelsrekommendation från utomstående sakkunniga, till exempel en privat läkare eller en rehabiliteringsinrättning, vanligtvis som ett riktgivande initiativ för att planera patientens process för hjälpmedelstjänster.

Det är också primärvårdens ansvar att hänvisa personen som behöver ett hjälpmedel till rätt tjänster när hen behöver hjälpmedel som tillhandahålls av den specialiserade sjukvården.

För att få tillgång till hjälpmedelstjänster inom den specialiserade sjukvården krävs en remiss från en läkare eller annan vårdpersonal eller ett initiativ från de organ som ansvarar för vården. Välfärdsområdena bör komma överens om arbetsfördelningen och invånarna bör informeras om hur man ansöker om hjälpmedelstjänster.

Det har på organisationsnivå kommits överens om i vilka situationer den yrkespersonen ska rapportera sina observationer om behovet av ett hjälpmedel skriftligen och skriver en remiss eller tar ett initiativ. Initiativet eller annan dokumentation inom vårdorganisationen vidarebefordras till det organ som ordnar hjälpmedelstjänsterna i enlighet med organisationsspecifika avtal och riktlinjer.