Allmänna anvisningar om principerna för tillhandahållande av hjälpmedelstjänster
Användarcentrerade hjälpmedelstjänster planeras med hänsyn till klientens helhetssituation, rätt tidpunkt för tjänsten och de olika lagar och rekommendationer som styr tjänsterna.
Bedömningen av behov inom hjälpmedelstjänster görs i samråd med klienten och vid behov hens lagliga företrädare, närstående eller anhöriga. Klientens behov och förväntningar på användningen av hjälpmedlet tas i beaktande och hens åsikter och önskemål respekteras. De möjligheter som hjälpmedelstjänsten har att stödja hens funktionsförmåga diskuteras med hen. Klienten har rätt att bestämma över sina egna angelägenheter och även rätt att vägra att använda ett hjälpmedel, även om experten anser att det är nödvändigt och skulle hjälpa hen att klara av vardagen.
För att säkerställa att hjälpmedlet tjänar klienten på bästa möjliga sätt ska man vid planering av hjälpmedelstjänsten beakta
klientens helhetssituation
individuella behov
funktionsförmågans och levnadsmiljöns krav
förändringar i livssituationen
rätt tidpunkt för tjänsterna.
Klienten måste också få tillräcklig vägledning om användning och underhåll av hjälpmedlet.
Tillhandahållande av rättvisa och jämlika hjälpmedelstjänster förutsätter att man följer lagar om hjälpmedelstjänster, yrkesetiska riktlinjer inom social- och hälsovårdssektorn samt nationellt, regionalt och lokalt överenskomna principer. Dessa principer ska också redogöras för klienten. Inom hjälpmedelstjänsterna behandlas klienterna lika, oavsett personens
ålder, funktionshinder, hälsotillstånd
kön, könsidentitet och könsuttryck, sexuella läggning
ursprung, nationalitet, familjeförhållanden
åsikt, religion, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet
av någon annan anledning som rör personen.
Läs mer om rättvisa och jämlikhet i hjälpmedelstjänster:
Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (27/2016) ska tillgängligheten, kunskapen och användningen av rehabiliteringshjälpmedel och tekniska hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning främjas.
Funktionshindrade är personer som har en långvarig fysisk, psykisk, intellektuell eller sensorisk funktionsnedsättning som gör det svårt för dem att fullt ut och på ett effektivt sätt delta i samhällslivet på lika villkor som andra.
Syftet med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att främja, skydda och säkerställa fullt och lika åtnjutande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för den inneboende värdigheten hos personer med funktionsnedsättning.
Bekanta dig med vilka rättigheter personer med funktionsnedsättning har:
Mer information om hjälpmedel finns i artiklarna 20 Personlig rörlighet, 25 Hälsa och 26 Rehabilitering.
Enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ha den utbildning, tillräckliga kompetens och övriga färdigheter som krävs för yrkesutövningen. Den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården är skyldig att följa de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, det vill säga Valvira, eller regionförvaltningsverket, det vill säga AVI.
Den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården har en skyldighet att upprätthålla och utveckla den yrkeskunnighet som krävs för deras yrkesverksamhet. Arbetsgivaren måste skapa förutsättningar för att den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården ska kunna delta i nödvändig kompletterande utbildning.
Den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården är skyldig att upprätta och föra journalhandlingar och att hålla informationen i dem hemlig. Den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården är skyldig att utan hinder av bestämmelserna om sekretess tillhandahålla de meddelanden, förklaringar och utredningar som begärs av Valvira eller AVI och som är nödvändiga för utförandet av de uppgifter som föreskrivs i denna lag.
Hjälpmedelstjänsten tillhandahålls i samarbete med olika aktörer. Välfärdsområdena måste systematiskt följa upp respons från invånare för att kontinuerligt kunna utveckla hjälpmedelstjänsterna. Välfärdsområdet ansvarar för den regionala utvecklingen av hjälpmedelstjänster och organiseringen av utbildningsverksamhet.
Hjälpmedelstjänster som konstaterats vara nödvändiga måste tillhandahållas inom en rimlig tidsram för att säkerställa att tjänsten tillhandahålls vid rätt tidpunkt. För att uppnå detta mål har tidsfrister fastställts för de olika stadierna i tjänsten för primärvård och specialiserad sjukvård.
Tidsfrister för tillhandahållande av hjälpmedelstjänster inom primärvården
Inom primärvården ska den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården göra en bedömning av behovet av hjälpmedelstjänster senast den tredje arbetsdagen efter det att patienten har kontaktat hälso- och sjukvården, såvida bedömningen inte kan göras omedelbart.
Om den hjälpmedelstjänst som konstaterats vara nödvändig inte bedöms som brådskande eller av någon annan anledning inte inleds omedelbart, måste en tid bokas för patienten eller en alternativ tidsplan för hjälpmedelstjänsten avtalas senast inom tre dagar efter kontakten. Den hjälpmedelstjänst som konstaterats vara nödvändig måste tillhandahållas inom en rimlig tidsperiod, dock senast inom tre månader.
Tidsfrister för tillhandahållande av hjälpmedelstjänster inom den specialiserade sjukvården
Inom den specialiserade sjukvården ska bedömningen av behovet av hjälpmedel inledas inom tre veckor från det att remissen eller annat initiativ inkommit till hjälpmedelscentralen eller specialiteten. I vissa situationer är det möjligt att bedöma behovet av hjälpmedelstjänster enbart på grundval av en remiss, men ofta kräver detta ett besök hos en läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal utöver bedömningen av remissen. Om ett mottagningsbesök är nödvändigt måste det äga rum inom tre månader efter att remissen inkommit.
När behovet av hjälpmedeltjänster har bedömts måste patienten informeras om huruvida tjänsten har konstaterats vara nödvändig och om tidsplanen för tillhandahållandet av den hjälpmedelstjänst som konstaterats vara nödvändig. Den hjälpmedelstjänst som konstaterats vara nödvändig bör inledas så snart som möjligt, beroende på hur brådskande behovet är. Hjälpmedelstjänsten måste tillhandahållas inom sex månader efter det att behovet har konstaterats.
Bedömning av hur brådskande en hjälpmedelstjänst är
Vid bedömningen av hur brådskande en hjälpmedelstjänst är måste man beakta hur nödvändigt hjälpmedlet är för att upprätthålla vitala och väsentliga dagliga aktiviteter eller för att stödja personens självständighet. Om till exempel en säker utskrivning av en patient kräver tillgång till ett hjälpmedel, bör det nödvändiga hjälpmedlet, bland annat hjälpmedel för rörlighet, hygien eller andra aktiviteter i det dagliga livet, lämnas ut för användning så snart som möjligt.
Hjälpmedelstjänsten måste alltid tillhandahållas inom en rimlig tid. Detta gäller även reparation av ett hjälpmedel.
De enhetliga grunderna för icke-brådskande vård tar ställning till de brådskande grunderna för hjälpmedelstjänster. Enligt dem ska man prioritera säkerställandet av hjälpmedel som är nödvändiga för att upprätthålla vitala och väsentliga dagliga aktiviteter eller som är avgörande för att stödja en persons självständighet. Vid bedömning av prioritetenbeaktas bland annat
hur snabbt sjukdomen fortskrider
behov som orsakas av olycksfall/skada
hjälpmedel som möjliggör utskrivning från sjukhuset
risk för vård på anstalt
krav som barns utveckling och tillväxt ställer
att användningen av ett hjälpmedel främjar säkerheten.
Läs mer om grunderna för icke-brådskande vård.
Åtgärder vid fördröjning av hjälpmedelstjänsterna
Om utlämnandet av ett hjälpmedel som bedömts som brådskande och nödvändigt för användaren fördröjs, till exempel på grund av en lång leveranstid, utlämnas i mån av möjlighet ett ersättande hjälpmedel eller andra tjänster till användaren för att säkerställa att hen kan klara av sina dagliga aktiviteter under väntetiden.
Verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården rekommenderas att aktivt informera invånarna om sina hjälpmedelstjänster. Information om hjälpmedelstjänster rekommenderas också att ingå i social- och hälsovårdens servicebroschyrer och handböcker. Yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården måste vara medvetna om sitt ansvar för att ordna hjälpmedelstjänster inom sitt område och kunna hänvisa användaren till rätt tjänst och rätt person som sköter tjänsten.
Användarcentrering i hjälpmedelstjänster
Bedömningen av behov inom hjälpmedelstjänster görs i samråd med klienten och vid behov hens lagliga företrädare, närstående eller anhöriga. Klientens behov och förväntningar på användningen av hjälpmedlet tas i beaktande och hens åsikter och önskemål respekteras. De möjligheter som hjälpmedelstjänsten har att stödja hens funktionsförmåga diskuteras med hen. Klienten har rätt att bestämma över sina egna angelägenheter och även rätt att vägra att använda ett hjälpmedel, även om experten anser att det är nödvändigt och skulle hjälpa hen att klara av vardagen.
För att säkerställa att hjälpmedlet tjänar klienten på bästa möjliga sätt ska man vid planering av hjälpmedelstjänsten beakta
klientens helhetssituation
individuella behov
funktionsförmågans och levnadsmiljöns krav
förändringar i livssituationen
rätt tidpunkt för tjänsterna.
Klienten måste också få tillräcklig vägledning om användning och underhåll av hjälpmedlet.
Rättvisa och jämlikhet i tillhandahållandet av hjälpmedeltjänster
Tillhandahållande av rättvisa och jämlika hjälpmedelstjänster förutsätter att man följer lagar om hjälpmedelstjänster, yrkesetiska riktlinjer inom social- och hälsovårdssektorn samt nationellt, regionalt och lokalt överenskomna principer. Dessa principer ska också redogöras för klienten. Inom hjälpmedelstjänsterna behandlas klienterna lika, oavsett personens
ålder, funktionshinder, hälsotillstånd
kön, könsidentitet och könsuttryck, sexuella läggning
ursprung, nationalitet, familjeförhållanden
åsikt, religion, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet
av någon annan anledning som rör personen.
Läs mer om rättvisa och jämlikhet i hjälpmedelstjänster:
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (27/2016) ska tillgängligheten, kunskapen och användningen av rehabiliteringshjälpmedel och tekniska hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning främjas.
Funktionshindrade är personer som har en långvarig fysisk, psykisk, intellektuell eller sensorisk funktionsnedsättning som gör det svårt för dem att fullt ut och på ett effektivt sätt delta i samhällslivet på lika villkor som andra.
Syftet med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att främja, skydda och säkerställa fullt och lika åtnjutande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för den inneboende värdigheten hos personer med funktionsnedsättning.
Bekanta dig med vilka rättigheter personer med funktionsnedsättning har:
Mer information om hjälpmedel finns i artiklarna 20 Personlig rörlighet, 25 Hälsa och 26 Rehabilitering.
Yrkeskunnighet inom hjälpmedelstjänster
Enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ha den utbildning, tillräckliga kompetens och övriga färdigheter som krävs för yrkesutövningen. Den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården är skyldig att följa de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, det vill säga Valvira, eller regionförvaltningsverket, det vill säga AVI.
Den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården har en skyldighet att upprätthålla och utveckla den yrkeskunnighet som krävs för deras yrkesverksamhet. Arbetsgivaren måste skapa förutsättningar för att den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården ska kunna delta i nödvändig kompletterande utbildning.
Den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården är skyldig att upprätta och föra journalhandlingar och att hålla informationen i dem hemlig. Den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården är skyldig att utan hinder av bestämmelserna om sekretess tillhandahålla de meddelanden, förklaringar och utredningar som begärs av Valvira eller AVI och som är nödvändiga för utförandet av de uppgifter som föreskrivs i denna lag.
Hjälpmedelstjänsten tillhandahålls i samarbete med olika aktörer. Välfärdsområdena måste systematiskt följa upp respons från invånare för att kontinuerligt kunna utveckla hjälpmedelstjänsterna. Välfärdsområdet ansvarar för den regionala utvecklingen av hjälpmedelstjänster och organiseringen av utbildningsverksamhet.
Tidsfrister för tillgång till hjälpmedelstjänster
Hjälpmedelstjänster som konstaterats vara nödvändiga måste tillhandahållas inom en rimlig tidsram för att säkerställa att tjänsten tillhandahålls vid rätt tidpunkt. För att uppnå detta mål har tidsfrister fastställts för de olika stadierna i tjänsten för primärvård och specialiserad sjukvård.
Tidsfrister för tillhandahållande av hjälpmedelstjänster inom primärvården
Inom primärvården ska den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården göra en bedömning av behovet av hjälpmedelstjänster senast den tredje arbetsdagen efter det att patienten har kontaktat hälso- och sjukvården, såvida bedömningen inte kan göras omedelbart.
Om den hjälpmedelstjänst som konstaterats vara nödvändig inte bedöms som brådskande eller av någon annan anledning inte inleds omedelbart, måste en tid bokas för patienten eller en alternativ tidsplan för hjälpmedelstjänsten avtalas senast inom tre dagar efter kontakten. Den hjälpmedelstjänst som konstaterats vara nödvändig måste tillhandahållas inom en rimlig tidsperiod, dock senast inom tre månader.
Tidsfrister för tillhandahållande av hjälpmedelstjänster inom den specialiserade sjukvården
Inom den specialiserade sjukvården ska bedömningen av behovet av hjälpmedel inledas inom tre veckor från det att remissen eller annat initiativ inkommit till hjälpmedelscentralen eller specialiteten. I vissa situationer är det möjligt att bedöma behovet av hjälpmedelstjänster enbart på grundval av en remiss, men ofta kräver detta ett besök hos en läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal utöver bedömningen av remissen. Om ett mottagningsbesök är nödvändigt måste det äga rum inom tre månader efter att remissen inkommit.
När behovet av hjälpmedeltjänster har bedömts måste patienten informeras om huruvida tjänsten har konstaterats vara nödvändig och om tidsplanen för tillhandahållandet av den hjälpmedelstjänst som konstaterats vara nödvändig. Den hjälpmedelstjänst som konstaterats vara nödvändig bör inledas så snart som möjligt, beroende på hur brådskande behovet är. Hjälpmedelstjänsten måste tillhandahållas inom sex månader efter det att behovet har konstaterats.
Bedömning av hur brådskande en hjälpmedelstjänst är
Vid bedömningen av hur brådskande en hjälpmedelstjänst är måste man beakta hur nödvändigt hjälpmedlet är för att upprätthålla vitala och väsentliga dagliga aktiviteter eller för att stödja personens självständighet. Om till exempel en säker utskrivning av en patient kräver tillgång till ett hjälpmedel, bör det nödvändiga hjälpmedlet, bland annat hjälpmedel för rörlighet, hygien eller andra aktiviteter i det dagliga livet, lämnas ut för användning så snart som möjligt.
Hjälpmedelstjänsten måste alltid tillhandahållas inom en rimlig tid. Detta gäller även reparation av ett hjälpmedel.
De enhetliga grunderna för icke-brådskande vård tar ställning till de brådskande grunderna för hjälpmedelstjänster. Enligt dem ska man prioritera säkerställandet av hjälpmedel som är nödvändiga för att upprätthålla vitala och väsentliga dagliga aktiviteter eller som är avgörande för att stödja en persons självständighet. Vid bedömning av prioritetenbeaktas bland annat
hur snabbt sjukdomen fortskrider
behov som orsakas av olycksfall/skada
hjälpmedel som möjliggör utskrivning från sjukhuset
risk för vård på anstalt
krav som barns utveckling och tillväxt ställer
att användningen av ett hjälpmedel främjar säkerheten.
Läs mer om grunderna för icke-brådskande vård.
Åtgärder vid fördröjning av hjälpmedelstjänsterna
Om utlämnandet av ett hjälpmedel som bedömts som brådskande och nödvändigt för användaren fördröjs, till exempel på grund av en lång leveranstid, utlämnas i mån av möjlighet ett ersättande hjälpmedel eller andra tjänster till användaren för att säkerställa att hen kan klara av sina dagliga aktiviteter under väntetiden.
Information om hjälpmedelstjänster
Verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården rekommenderas att aktivt informera invånarna om sina hjälpmedelstjänster. Information om hjälpmedelstjänster rekommenderas också att ingå i social- och hälsovårdens servicebroschyrer och handböcker. Yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården måste vara medvetna om sitt ansvar för att ordna hjälpmedelstjänster inom sitt område och kunna hänvisa användaren till rätt tjänst och rätt person som sköter tjänsten.
Uppdaterad 11.3.2025