Hjälpmedelstjänster i olika typer av boendeformer

Med boendeservice avses ordnande av service- och stödboende. Boendetjänster kan ordnas i det egna hemmet eller på en enhet för serviceboende.

Boende på enheter för serviceboende som uppfyller kraven i 1 § i Social- och hälsovårdsministeriets förordning om utlämning av hjälpmedel för medicinsk rehabilitering (1363/2011) har rätt till hjälpmedel för medicinska rehabilitering som lämnas ut på grundval av en individuell bedömning i enlighet med förordningen. Bedömningen tar hänsyn till den verksamhetsmiljö där hjälpmedlet används.

Behovet av ett hjälpmedel ska registreras i den boendes vård- eller serviceplan. Beslut om hjälpmedel som baseras på bedömning fattas av den offentliga hälso- och sjukvårdens hjälpmedelsspecialist vid den verksamhetsenhet som enligt nivåstruktureringen i vården sköter beslutsfattandet. Den enhet som äger hjälpmedlen för medicinsk rehabilitering sköter underhållet och reparationerna av de hjälpmedel som den lämnar ut. När behovet av hjälpmedlet har upphört måste hjälpmedlet återlämnas till hälso- och sjukvården och får inte lämnas ut till någon annan boende.

En person som bor i en enhet för serviceboende har också möjlighet att ansöka om ändringsarbeten i bostaden och redskap och anordningar i bostaden i enlighet med lagen om funktionshinderservice.

• Sosiaali- ja terveysministeriön asetus lääkinnällisen kuntoutuksen apuvälineiden luovutuksesta 1363/2011 (finlex.fi, på finska)

Utrustningsnivån på enheten för serviceboende

En välfärdsregion kan ordna boendetjänster som en egen verksamhet eller genom att köpa tjänster. Oavsett hur tjänsten ordnas gäller samma krav på den. Enligt lagen om privat socialservice (922/2011) ska en verksamhetsenhet, såsom en enhet för serviceboende, ha tillräckliga och ändamålsenliga lokaler och tillräcklig och ändamålsenlig utrustning samt den personal som verksamheten förutsätter. Lokalerna ska till sina sanitära och övriga förhållanden vara lämpliga för den vård, fostran och övriga omsorg som tillhandahålls där.

• Lag om privat socialservice 922/2011 (finlex.fi)

Vid konkurrensutsättning av boendeservice bör kvalitetsfaktorer i enheternas utrustningsnivå beaktas och definieras i avtalet mellantjänsteproducenten och välfärdsområdet. Om välfärdsområdet förutsätter till exempel hjälpmedel avsedda för gemensamt bruk eller elektriskt justerbara sängar måste detta nämnas i avtalet. Oavsett enheternas utrustningsnivå har alla boende på enheten för serviceboende som uppfyller kraven i 1 § i förordningen (1363/2011) rätt till hjälpmedel för medicinsk rehabilitering som lämnas ut på grundval av en individuell bedömning i enlighet med förordningen.

• Hjälpmedelspraxis för medicinsk rehabilitering i boendeserviceenheter (stm.fi)

Enhet för serviceboende och hemkommun

En person kan placeras eller frivilligt söka boendeservice på en annan ort än i sin hemkommun.

Om en person som bor på en enhet för serviceboende inte väljer sin bostadskommun som sin hemkommun, men väljer hälso- och sjukvård i sin hemkommun, tillhandahålls hjälpmedelstjänsterna av bostadskommunen och kostnaderna för tjänsterna tas ut av hemkommunen. Man kan inte få hjälpmedelstjänster från två kommuner, efter valet tillhandahålls tjänsterna av det valda välfärdsområdet. Alla hjälpmedel som personen använder överförs till inventarieförteckningen i det valda välfärdsområdet.

Om personen väljer sin bostadskommun som hemkommun tillhandahåller den nya bostadskommunen hjälpmedelstjänsterna och, om hälsovårdstjänster ingår i det ursprungliga avtalet, kan den också ta ut kostnaderna för hjälpmedelstjänsterna av den tidigare hemkommunen. Om behovet av ett hjälpmedel är kopplat till nya servicebehov, ska det nya välfärdsområdet ordna och betala för dessa hjälpmedelstjänster.

Om personen inte vill välja en ny hemkommun eller hälso- och sjukvårdstjänster ska hen kontakta sin hemkommun i ärenden som gäller hjälpmedel.

• Lag om hemkommun 201/1994 (finlex.fi)

• Yleinen vaalikelpoisuus ja kotikunta (kuntaliitto.fi, på finska)

• Socialvårdslag 1301/2014 (finlex.fi)

Långvarig familjevård behandlas som ett hem, varvid personen har rätt till samma hjälpmedel för medicinsk rehabilitering samt redskap och anordningar som ersätts via funktionshinderservicen som en person som bor hemma.

Professionell familjevård är närmast jämförbar med en enhet för serviceboende, varvid personen har rätt till individuella hjälpmedel för medicinsk rehabilitering och möjlighet att ansöka om hjälpmedel och anordningar som ersätts av funktionshinderservicen. Hjälpmedel för gemensamt bruk och för att stödja de anställdas ergonomi måste skaffas in av enheten för serviceboende. Ett professionellt familjehem måste ha tillräckliga och ändamålsenliga lokaler och utrustning samt den personal som verksamheten förutsätter.

En person kan placeras i familjevård utanför sitt välfärdsområde: jämför enhet för serviceboende och hemkommun.

Offentliga social- och hälsovårdsinstitutioner ansvarar för att tillhandahålla vård för personer som vårdas på institutioner, inklusive hjälpmedelstjänster. Detta gäller även hjälpmedelstjänster för personer som har flyttat från en annan ort, antingen från hemmet eller från en annan institution, och som har behållit sin tidigare bostadsort som sin hemkommun.

Om en privat institution producerar tjänster som välfärdsområdet ansvarar för måste nivån på tjänsterna minst motsvara den offentliga sektorns standarder och nivå.

• Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda 519/1977 (finlex.fi)

• Lag om klientavgifter inom social- och hälsovården 734/1992 (finlex.fi)

Hjälpmedelstjänster för personer som flyttas från institutionsvård till öppen vård eller permanent till en institution

Om en person överförs från en institution till öppenvård får hen ta med sig de hjälpmedel för individuellt bruk som hen fått från social- eller hälsovårdsinstitutionen. När behovet av hjälpmedel har upphört återlämnas de hjälpmedel som fortfarande kan återanvändas till institutionen. När verksamhetsmiljön förändras är det nödvändigt att bedöma behovet av hjälpmedel på nytt i den nya miljön.

Om användaren av hjälpmedlet överförs till institutionsvård permanent förblir nödvändiga hjälpmedel för medicinsk rehabilitering som lämnats ut av hälso- och sjukvården för individuellt bruk, till exempel en hörapparat eller en rullstol, hos användaren. När en person överförs till en institution återlämnas hjälpmedel vars utlämnande påverkades av användarens tidigare verksamhetsmiljö, till exempel en personlyft i hemmet, till det organ som lämnat ut hjälpmedlet.

Skyldigheten att underhålla och reparera hjälpmedel för medicinsk rehabilitering som lämnats ut från hälso- och sjukvården kvarblir hos det organ som lämnat ut hjälpmedlet. Vid behov kan institutionerna konsultera hälso- och sjukvårdens enheter för medicinsk rehabilitering. Dessa kan debitera institutionen för hjälpmedelstjänsterna. Om behovet av hjälpmedlet upphör eller de inte längre är i användbart skick återlämnas de till det organ som lämnat ut dem. Institutionen ansvarar för anskaffning av ett motsvarande nytt hjälpmedel.

Enheten för fånghälsovård ansvarar för att ordna hälso- och sjukvård och medicinsk rehabilitering i enlighet med fångens medicinska behov. Hälsovård, sjukvård och medicinsk rehabilitering i enlighet med fångens medicinska behov betalas av staten. Hjälpmedelstjänsterna är en del av den medicinska rehabiliteringen. Personen kan ta med sig de hjälpmedel som hen tidigare fått till anläggningen. Fängelset ansvarar för anskaffning av nya hjälpmedel med statliga medel.

Enligt arbetarskyddslagen (738/2002) är arbetsgivaren skyldig att säkerställa anställdas säkerhet och hälsa i arbetet, bland annat genom att tillhandahålla tillräcklig arbetsutrustning. Den som äger utrustningen ansvarar för dess användningssäkerhet.