Lydia bor ensam på fjärde våningen i ett höghus utan hiss. För ett år sedan föll Lydia och fick en fraktur nacken, vilket ledde till sjukhusvistelse och rehabilitering i sammanlagt tio månader.
När hon skrevs ut rörde hon sig med rullator och hemvården besökte henne tre gånger om dagen. Lydia litade inte på sin balans och behövde självförtroende för att kunna göra saker på egen hand. Hon drömde också om ett liv utanför hemmet.
Lydias mål med rehabilitering hemma är att förbättra sin balans så att hon kan utföra dagliga aktiviteter på egen hand, gå till närbutiken och ta metron till sin favoritrestaurang för att äta en måltid. Lydia tvivlade på att hon skulle kunna uppnå sina mål, men lyckades tack vare en period av hemrehabilitering.
Efter några månaders rehabilitering hemma klarar Lydia sina dagliga aktiviteter bra och kan bland annat laga mat. Hon använder fortfarande metron. Lydia beskriver rehabiliteringsperiodens betydelse för henne på detta sätt: ”Jag har ju gymparörelserna, men att få äta på min favoritgrill, det var ju poängen.”