Vid distansrehabilitering är målen alltid individuella och syftar till att förbättra funktionsförmågan i vardagen.
Distansrehabilitering stöder rehabiliteringsklientens egna mål, precis som all annan rehabilitering. Distansrehabilitering är en relativt ny rehabiliteringsmetod i Finland, men den praktiseras redan på många håll.
Distansrehabilitering lämpar sig för många typer av rehabilitering. Du kanläsa några exempel på framgångsrika distansrehabiliteringsperioder och målen för personerna som rehabiliteras.
När Eeva gick med i distansrehabiliteringsgruppen vårdades hennes man på sjukhus för en allvarlig sjukdom. Eevas mål var att förbättra sin fysiska kondition så att hon skulle orka röra på sig mer, till exempel för att besöka sin man på sjukhuset.
Eeva bodde ensam under sin rehabiliteringsperiod och kände sig ensam och deprimerad på grund av sin familjesituation. Rehabiliteringsträffarna som ägde rum på distans piggade upp Eeva. Samtidigt som de gymnastiserade med hjälp av fjärruppkopplingen träffade Eeva andra människor via skärmen.
I slutet av distansrehabiliteringsperioden kände Eeva sig stärkt. De goda erfarenheterna av distansrehabiliteringen uppmuntrade henne att ta del av servicecentrets övriga verksamhet. Hon deltar fortfarande i servicecentrets verksamhet, både i sociala grupper och gymnastik grupper. Hon har aldrig varit särskilt aktiv, men distansrehabiliteringen gav henne lust att börja gå till gymmet.
Ville behandlades för 17 brännskador, först inom den specialiserade sjukvården och sedan på sjukhus. Hans högra hand var skadad och hans fingrar fungerade inte. När hans återhämtning fortskred och han skrevs ut från sjukhuset fortsatte han att få fysioterapi och ergoterapi två gånger i veckan på polikliniken.
När fysioterapin avslutades i oktober ville man fortsätta med ergoterapi som distansrehabilitering. Det skulle inte ha varit säkert att köra när snön kom, så terapin genomfördes säkert i Villes hem, på distans. Det fanns också en viss flexibilitet i schemat, eftersom det inte gick åt någon tid för resor.
Målet var att stärka användningen av höger hand så att Ville till exempel kunde äta självständigt, använda telefonen och delta i dagliga aktiviteter med två händer. Ville önskade att han obehindrat kunde använda sin högra hand trots skadorna.
Distansrehabiliteringen skedde i realtid och interaktivt. Ibland hade Ville barnbarnen på besök eller sin fru närvarande. I början av timmen utbyttes på ett naturligt sätt även dagens nyheter. I december berättade hans fru hur glad Ville var när hans terapeut märkte rörelse i hans lillfinger. Beroende på schemat ägde distansrehabiliteringen rum en eller två gånger i veckan. Det var fint att se hur vissa av övningarna hela tiden gick allt smidigare, med allt mindre besvär.
Villes styrkor var god motivation och vilja att försöka, samt en positiv attityd. Ville hade en bokad tid för en handoperation. Han avbokade dock den, eftersom ringfingret och långfingret fungerar bättre. Han ville njuta av den kommande sommaren, bada bastu, simma och sa att han kunde klara sig utan operation.
Ritva tillbringade mycket tid hemma på grund av sina många sjukdomar. Hon vårdades av en anhörig och ville inte röra på sig eller lämna sitt hem. Hemma tillbringade hon mycket tid i sängen. Bristen på rörelse förvärrades av ett fall och efterföljande smärta. Ritvas mål var att förhindra ytterligare fallolyckor och att bli aktiv för att kunna göra mer.
Efter att ha skrivits ut från sjukhuset började Ritva delta i hemrehabilitering och dagaktiviteter. På egen hand utförde hon dock inte aktivt övningar som stödjer fysisk aktivitet. Ritva och hennes närståendevårdare blev intresserade av distansrehabilitering med fysioterapi, där rehabiliteringsövningar kunde göras hemma. Ritvas distansgrupp hade stolgymnastik två gånger i veckan.
Distansrehabiliteringen som gruppaktivitet passade Ritva. Hon deltog i samtliga tio distansträffar under perioden. Hon upplevde det som viktigt att vara tillsnyggad och klädd när gruppen började. Som en till naturen social person deltog hon gärna i distansgruppens diskussioner och stolgymnastik.
Vuokko älskar att sticka och gör det varje dag när hon har en stund över. Det har dock orsakat stelhet i nacken och smärta i de övre extremiteterna. Vuokko led också av depression. Distansrehabiliteringens mål var att hitta sätt att förbättra humöret och att lindra smärtan och spänningarna.
Övningarna i distansrehabiliteringsgruppen var deltagande och interaktiva. Vuokko fick några bra tips om hur man rehabiliterar sig själv med liten ansträngning, utöver gruppövningar. Vuokos distansterapigrupp träffades två gånger i veckan under fem veckor. Vuokko sa att hon var lite passiv när det kom till att göra övningar, och kände att gruppaktiviteterna två gånger i veckan var effektiva för att hjälpa henne att göra dem. Gruppen medförde också social interaktion.
Vuokko berömmer den goda lagandan i distansgruppen. Varje medlem i gruppen lyssnades på och beaktades på individuell basis. Vuokko var aktivt involverad och blev allt piggare allt eftersom gruppen fortskred. Enligt Vuokko hjälpte alla övningar. Andnings- och koncentrationsövningarna gav henne också idéer för henne själv. Hand- och överarmsrörelserna var riktigt bra, liksom nack- och axelövningarna. När smärtan lindras är det lättare att njuta av livets små saker, säger Vuokko. Vuokko anser att distansrehabiliteringsperioden kunde ha varit längre.
Efter distansrehabiliteringsperioden började hon regelbundet besöka den öppna mötesplatsen med låg tröskel varje vecka. Den är utformad för att stödja äldre människors ork.
När Eeva gick med i distansrehabiliteringsgruppen vårdades hennes man på sjukhus för en allvarlig sjukdom. Eevas mål var att förbättra sin fysiska kondition så att hon skulle orka röra på sig mer, till exempel för att besöka sin man på sjukhuset.
Eeva bodde ensam under sin rehabiliteringsperiod och kände sig ensam och deprimerad på grund av sin familjesituation. Rehabiliteringsträffarna som ägde rum på distans piggade upp Eeva. Samtidigt som de gymnastiserade med hjälp av fjärruppkopplingen träffade Eeva andra människor via skärmen.
I slutet av distansrehabiliteringsperioden kände Eeva sig stärkt. De goda erfarenheterna av distansrehabiliteringen uppmuntrade henne att ta del av servicecentrets övriga verksamhet. Hon deltar fortfarande i servicecentrets verksamhet, både i sociala grupper och gymnastik grupper. Hon har aldrig varit särskilt aktiv, men distansrehabiliteringen gav henne lust att börja gå till gymmet.
Ville behandlades för 17 brännskador, först inom den specialiserade sjukvården och sedan på sjukhus. Hans högra hand var skadad och hans fingrar fungerade inte. När hans återhämtning fortskred och han skrevs ut från sjukhuset fortsatte han att få fysioterapi och ergoterapi två gånger i veckan på polikliniken.
När fysioterapin avslutades i oktober ville man fortsätta med ergoterapi som distansrehabilitering. Det skulle inte ha varit säkert att köra när snön kom, så terapin genomfördes säkert i Villes hem, på distans. Det fanns också en viss flexibilitet i schemat, eftersom det inte gick åt någon tid för resor.
Målet var att stärka användningen av höger hand så att Ville till exempel kunde äta självständigt, använda telefonen och delta i dagliga aktiviteter med två händer. Ville önskade att han obehindrat kunde använda sin högra hand trots skadorna.
Distansrehabiliteringen skedde i realtid och interaktivt. Ibland hade Ville barnbarnen på besök eller sin fru närvarande. I början av timmen utbyttes på ett naturligt sätt även dagens nyheter. I december berättade hans fru hur glad Ville var när hans terapeut märkte rörelse i hans lillfinger. Beroende på schemat ägde distansrehabiliteringen rum en eller två gånger i veckan. Det var fint att se hur vissa av övningarna hela tiden gick allt smidigare, med allt mindre besvär.
Villes styrkor var god motivation och vilja att försöka, samt en positiv attityd. Ville hade en bokad tid för en handoperation. Han avbokade dock den, eftersom ringfingret och långfingret fungerar bättre. Han ville njuta av den kommande sommaren, bada bastu, simma och sa att han kunde klara sig utan operation.
Ritva tillbringade mycket tid hemma på grund av sina många sjukdomar. Hon vårdades av en anhörig och ville inte röra på sig eller lämna sitt hem. Hemma tillbringade hon mycket tid i sängen. Bristen på rörelse förvärrades av ett fall och efterföljande smärta. Ritvas mål var att förhindra ytterligare fallolyckor och att bli aktiv för att kunna göra mer.
Efter att ha skrivits ut från sjukhuset började Ritva delta i hemrehabilitering och dagaktiviteter. På egen hand utförde hon dock inte aktivt övningar som stödjer fysisk aktivitet. Ritva och hennes närståendevårdare blev intresserade av distansrehabilitering med fysioterapi, där rehabiliteringsövningar kunde göras hemma. Ritvas distansgrupp hade stolgymnastik två gånger i veckan.
Distansrehabiliteringen som gruppaktivitet passade Ritva. Hon deltog i samtliga tio distansträffar under perioden. Hon upplevde det som viktigt att vara tillsnyggad och klädd när gruppen började. Som en till naturen social person deltog hon gärna i distansgruppens diskussioner och stolgymnastik.
Vuokko älskar att sticka och gör det varje dag när hon har en stund över. Det har dock orsakat stelhet i nacken och smärta i de övre extremiteterna. Vuokko led också av depression. Distansrehabiliteringens mål var att hitta sätt att förbättra humöret och att lindra smärtan och spänningarna.
Övningarna i distansrehabiliteringsgruppen var deltagande och interaktiva. Vuokko fick några bra tips om hur man rehabiliterar sig själv med liten ansträngning, utöver gruppövningar. Vuokos distansterapigrupp träffades två gånger i veckan under fem veckor. Vuokko sa att hon var lite passiv när det kom till att göra övningar, och kände att gruppaktiviteterna två gånger i veckan var effektiva för att hjälpa henne att göra dem. Gruppen medförde också social interaktion.
Vuokko berömmer den goda lagandan i distansgruppen. Varje medlem i gruppen lyssnades på och beaktades på individuell basis. Vuokko var aktivt involverad och blev allt piggare allt eftersom gruppen fortskred. Enligt Vuokko hjälpte alla övningar. Andnings- och koncentrationsövningarna gav henne också idéer för henne själv. Hand- och överarmsrörelserna var riktigt bra, liksom nack- och axelövningarna. När smärtan lindras är det lättare att njuta av livets små saker, säger Vuokko. Vuokko anser att distansrehabiliteringsperioden kunde ha varit längre.
Efter distansrehabiliteringsperioden började hon regelbundet besöka den öppna mötesplatsen med låg tröskel varje vecka. Den är utformad för att stödja äldre människors ork.
Uppdaterad 10.4.2024
