Ansvaret för att ordna rehabilitering grundar sig både på lagstiftning och på individuella behov. Varje rehabiliteringssituation är individuell, och rehabiliteringen planeras ofta utifrån en multiprofessionell bedömning.
Rehabiliteringens delområden är medicinsk rehabilitering, det vill säga rehabilitering av funktionsförmågan, yrkesinriktad rehabilitering och social rehabilitering.
Medicinsk rehabilitering, alltså rehabilitering av funktionsförmågan
Medicinsk rehabilitering hjälper till att bevara och förbättra funktionsförmågan. Den stöder vardagen genom olika terapier, hjälpmedel, anpassningsträning och andra stödtjänster.
Yrkesinriktad rehabilitering
Syftet med yrkesinriktad rehabilitering är att förbättra personens arbets- eller studieförmåga och möjligheter att få ett arbete eller stanna kvar i arbetslivet. Den är avsedd för personer i arbetsför ålder som har en diagnostiserad sjukdom som påverkar arbetsförmågan eller någon annan orsak som innebär en sannolik risk för att arbets- eller studieförmågan försämras under de närmaste åren, eller som har blivit arbetsoförmögna i sitt tidigare yrke.
Yrkesinriktad rehabilitering kan till exempel omfatta:
arbetsprövning
utbildning
arbetsträning
anskaffning av hjälpmedel för arbete eller studier
stödåtgärder för företagande.
Metoderna och principerna kan variera beroende på om personen för närvarande är i arbetslivet eller tidigare har varit det, och på om det gäller en vuxen person eller en ung person i åldern 16–29 år som står utanför arbetslivet.
Social rehabilitering
Social rehabilitering är en social service. Med hjälp av stödet förbättras och upprätthålls den sociala funktionsförmågan och livshanteringen. Samtidigt förebyggs och minskas utanförskap, och delaktighet främjas. Social rehabilitering kan till exempel omfatta bedömning av funktionsförmågan och rehabiliteringsbehovet, rådgivning, träning i vardagsfärdigheter, gruppverksamhet och stöd i olika samspelssituationer.

