Gå till sidans innehåll

Vad är en krisreaktion?

På den här sidan hittar du information om vad en krisreaktion är och tips om hur du kan stödja en närstående i kris.

Vetskapen om en närståendes sjukdom väcker ofta känslor hos både personen som insjuknat och hens anhöriga. Anpassningen till sjukdomen kan ha börjat innan sjukdomen bekräftats eller diagnostiserats officiellt. Före diagnosen har man kanske ignorerat trötthet, smärta eller andra symtom eller förklarat bort dem med till exempel livssituationen. Sjukdomen har dock redan haft en inverkan på de närstående. När sjukdomen slutligen bekräftas kan det komma som en chock för hela den närmaste kretsen. Å andra sidan kan det vara en lättnad att sjukdomen äntligen har ett namn och att det finns en behandlingsplan. Sjukdomen kan också slå till plötsligt och oväntat.

Sjukdomen, de förändringar som den medför och oron för den närstående kan orsaka en psykisk krisreaktion. Å andra sidan kan ökad kunskap om situationen hjälpa dig att hantera dina känslor och tankar, och anpassningen till situationen kan börja.

krisreaktionens olika stadier

En krisreaktion är ett sunt och normalt sätt att reagera på en oväntad och chockerande situation. Den hjälper oss att hantera en chockerande händelse. Anpassningen sker gradvis, eftersom sinnet kanske inte genast är redo att hantera situationen i sin helhet. Krisreaktionen ger dig möjlighet att bearbeta dina känslor och omvärdera din livssituation. Kunskap om de olika stadierna i en krisreaktion kan hjälpa dig att förstå dina egna och din närståendes reaktioner, de förändringar som skett och ditt eget och din närståendes beteende.

På webbplatsen för Föreningen för mental hälsa i Finland hittar du självhjälpsprogrammet Selma, som är avsett för vuxna som har varit med om en chockerande händelse. Selma erbjuder olika perspektiv och övningar för att hjälpa dig att hantera en kris, till exempel en allvarlig sjukdom.

Krisreaktionen är individuell, varaktigheten varierar, liksom de olika stadierna. Stadierna kan följa på varandra, men det är också möjligt att gå tillbaka till tidigare stadier. Stadierna kan också överlappa varandra eller vara i olika stadier i olika områden i livet.

Chockstadiet

  • Från några timmar till några dagar

  • Genast efter att ha fått kännedom om sjukdomen

  • Man tar ännu inte till sig det som hänt

  • Panik, man blir lamslagen, en känsla av overklighet

  • Behov av trygghet och stöd

  • Tydliga anvisningar för hur man ska agera.

Reaktionsstadiet

  • Från några veckor till några månader

  • Man skapar en uppfattning om vad som har hänt

  • Att förneka är vanligt

  • Starka minnen, känslor, fysiska symtom

  • Behov av att bli hörd.

Bearbetningsstadiet

  • Från några månader till ett år

  • Man börjar förstå vad som har hänt och förnekar det inte längre

  • Man minns hur det var förr, sorg

  • Koncentrationssvårigheter, tillbakadragenhet

  • Ökat behov av information.

Anpassningsstadiet

  • 1–2 år efter händelsen

  • Sjukdomen blir en del av livet

  • Man får glädje i livet, det är möjligt att rikta blicken mot framtiden

  • Det är möjligt att bearbeta känslor

  • Det är viktigt att se till att man har resurser.

  • Stödet måste alltid ske på den drabbade personens villkor.

  • Kom ihåg att människor i kris ofta har ett behov av att prata. Låt hen berätta om sina egna tankar och känslor. Ge inte färdiga svar.

  • Ta kontakt och erbjud ditt stöd. Var närvarande och till hands.

  • Var inte rädd för att säga något "fel". Ensamhet och brist på stöd är värre.

  • Kom ihåg att det tar tid att komma över en kris.

  • Det lönar sig att diskutera saker på ett ärligt sätt.

  • Skapa en trygg och stödjande atmosfär med utrymme för känslor. Ämnena kan vara känsliga.

  • Uppmuntra din närstående att också prata om svåra saker, låt hen upprepa sig och försök inte få hen att glömma och tänka på andra saker.

  • Människor i kris kan också uppskatta konkret hjälp, som att gå till butiken eller laga mat tillsammans.

  • Uppmuntra vid behov din närstående att söka professionell hjälp.

  • Det är också bra för stödpersonen att få ge utlopp för sina tankar och känslor åt någon.

Psykologen Tiina Semitchev berättar om hur ett insjuknande påverkar den närmaste kretsen samt om krisreaktionen.

Hannu Koivula, erfarenhetsexpert på närståendevård, berättar sin egen historia om sin frus insjuknande.

Uppdaterad 1.3.2024