Målen i vardagen styr planeringen av rehabiliteringen. Målen sätts upp tillsammans med barnet och familjen. När målen är meningsfulla för rehabiliteraren och familjen är det lättare att binda sig till att uppnå dem i vardagen. Målet kan t.ex. vara att flytta sig från sittande ställning till krypställning eller att självständigt stiga upp från pottan med fotsulorna på ett underlag.
Rehabilitering i vardagen – tips för en aktiv rehabilitering hemma
Ett barn lär sig bäst i sin egen vardagsmiljö, där man kan göra många upprepningar för att lära sig en ny färdighet.
Barnet leker sina första lekar i den vuxnas famn eller på skötbordet. Ett väldigt litet barn leker med sina egna händer och fötter, och söker känselförnimmelser på det sättet. Vägled barnet och försäkra dig om att barnet för båda händerna till munnen och undersöker tårna med båda händerna. Om detta inte sker naturligt kan du styra barnet att föra även den svagare handen till munnen och tårna. Hjälp och styr barnet att ta båda händerna med, till exempel för att klappa eller för att ta i en stor boll med båda händerna.
En bra, stadig sittande ställning underlättar användningen av båda händerna. Vid behov kan den sittande ställningen stödas vid ryggen eller kroppen, beroende på barnets egen förmåga att sitta. Om den ena handen ”glöms bort” under leken, styr från barnets axel handen med i leken. Att handen ”glöms bort” beror ofta på svag sensorisk information.
Det är viktigt att börja styra viktbärandet till kroppens svagare sida genast när man lägger märke till skillnaderna mellan kroppshalvorna, vanligtvis redan under ett års ålder. När barnet ligger på magen eller lutar på armbågarna styrs barnet att bära och flytta sin vikt även till den svagare sidan. Genom att leka liggandes på magen aktiveras utsträckning av kroppen, höften styrs så att den blir rak, höftböjarna tänjs och arbete mot gravitationen förstärks.
Senare vägleds barnet att stöda sig på raka armar och i krypställning. Genom att stöda sig på öppna handflator får barnet via djupkänseln information om och erfarenheter från hela kroppen.
Barnet uppmanas att röra på sig krypande, om det är möjligt. Att krypa tränar barnet i att byta från en ställning till en annan. Barnet lär sig bland annat kroppsrotationer, diagonalgång, bålkontroll och att stöda sig på händerna. Samtidigt främjar krypande händernas känselsinne och användningen av händerna.
Små barn gillar att leka på golvet. Om barnet inte sitter självständigt kan du stöda barnet fram- eller bakifrån. Genom att leka ansikte mot ansikte kan föräldern reagera på barnets känslor med sig egen blick och sina ansiktsuttryck.
Det är bra att verbalisera, dvs. med ord säga vad man själv gör och vad man önskar att barnet ska göra. Till exempel: ”Nu rullar jag bollen till dig, ta i bollen med båda händerna".
Att sitta på sida, med benen i kors och i fullt sittande ställning är bra lekställningar. Genom att sitta på ena sidan tränar barnet att stöda sig på den ena övre extremiteten medan den andra extremiteten är fri för lek.
Styr barnet att leka i ställningen på båda sidorna. När barnet sitter på sidan är kroppen aktiv.
Genom att sitta med benen i kors är båda händerna fria för lek. Det lönar sig att uppmuntra barnet att använda den svagare sidans hand aktivt för lekande och som stöd.
I fullt sittande ställning tänjs musklerna i bakre låren. Genom att placera leksakerna på båda sidorna om kroppen aktiverar man kroppsrotation. Kroppens rotation behövs för att kunna gå smidigt.
Barnet kanske föredrar att sitta med benen åt sidorna när hen leker.. Detta är ändå inte en rekommenderad lekställning med tanke på förstärkt kroppskontroll och höftens normala utveckling. Barnet har nytta av mångsidiga lekställningar.
Genom att sitta på huk stärker barnet musklerna och balansen i båda nedre extremiteterna. Genom att leka sittande på huk tänjs vaderna effektivt Styr barnets balans jämt till båda de nedre extremiteterna. Öva sittandes på huk på att föra vikten turvis till trampdynan och hälarna (rullning), detta förstärker musklerna i foten och upprätthåller ledernas rörlighet. Fotens rörlighet är viktig när barnet lär sig att stå och gå.
Ståträning börjar ofta med att ett barn med rörelsenedsättning står i en ståställning. Det är bra att börja ståträningen vid ungefär ett års ålder.
I ståställningen kan barnet:
Lära sig att belasta båda nedre extremiteterna symmetriskt
Benstommen belastas, höfterna och lederna i de nedre extremiteterna får en bra belastningsställning.
Vid behov stretchas spända muskler i de nedre extremiteterna.
Användningen av ståställningen fortsätts vid behov under hela barndomen.
I ståträningen kan man vid behov korrigera fötternas och de nedre extremiteternas ställning med individuellt tillverkade sulor eller ortoser. Vid ståträning kan även elektrisk stimulering användas för att öka den sensoriska informationen eller senans elasticitet. I stödda ståställningar är det bra att titta på en bok och samtidigt träna ögats och handens samarbete.
Styr barnets armar och ben när ni leker
Barnet leker sina första lekar i den vuxnas famn eller på skötbordet. Ett väldigt litet barn leker med sina egna händer och fötter, och söker känselförnimmelser på det sättet. Vägled barnet och försäkra dig om att barnet för båda händerna till munnen och undersöker tårna med båda händerna. Om detta inte sker naturligt kan du styra barnet att föra även den svagare handen till munnen och tårna. Hjälp och styr barnet att ta båda händerna med, till exempel för att klappa eller för att ta i en stor boll med båda händerna.
En stadig sittande ställning är en förutsättning för att kunna använda händerna
En bra, stadig sittande ställning underlättar användningen av båda händerna. Vid behov kan den sittande ställningen stödas vid ryggen eller kroppen, beroende på barnets egen förmåga att sitta. Om den ena handen ”glöms bort” under leken, styr från barnets axel handen med i leken. Att handen ”glöms bort” beror ofta på svag sensorisk information.
Att ligga på mage är en bra ställning att leka i
Det är viktigt att börja styra viktbärandet till kroppens svagare sida genast när man lägger märke till skillnaderna mellan kroppshalvorna, vanligtvis redan under ett års ålder. När barnet ligger på magen eller lutar på armbågarna styrs barnet att bära och flytta sin vikt även till den svagare sidan. Genom att leka liggandes på magen aktiveras utsträckning av kroppen, höften styrs så att den blir rak, höftböjarna tänjs och arbete mot gravitationen förstärks.
Senare vägleds barnet att stöda sig på raka armar och i krypställning. Genom att stöda sig på öppna handflator får barnet via djupkänseln information om och erfarenheter från hela kroppen.
Att krypa tränar kroppen i att byta ställning
Barnet uppmanas att röra på sig krypande, om det är möjligt. Att krypa tränar barnet i att byta från en ställning till en annan. Barnet lär sig bland annat kroppsrotationer, diagonalgång, bålkontroll och att stöda sig på händerna. Samtidigt främjar krypande händernas känselsinne och användningen av händerna.
Man kan reagera på barnets känslor genom att leka ansikte mot ansikte
Små barn gillar att leka på golvet. Om barnet inte sitter självständigt kan du stöda barnet fram- eller bakifrån. Genom att leka ansikte mot ansikte kan föräldern reagera på barnets känslor med sig egen blick och sina ansiktsuttryck.
Det lönar sig att i ord uttrycka det man gör
Det är bra att verbalisera, dvs. med ord säga vad man själv gör och vad man önskar att barnet ska göra. Till exempel: ”Nu rullar jag bollen till dig, ta i bollen med båda händerna".
Att sitta på sida, med benen i kors och i fullt sittande ställning som lekställningar
Att sitta på sida, med benen i kors och i fullt sittande ställning är bra lekställningar. Genom att sitta på ena sidan tränar barnet att stöda sig på den ena övre extremiteten medan den andra extremiteten är fri för lek.
Styr barnet att leka i ställningen på båda sidorna. När barnet sitter på sidan är kroppen aktiv.
Genom att sitta med benen i kors är båda händerna fria för lek. Det lönar sig att uppmuntra barnet att använda den svagare sidans hand aktivt för lekande och som stöd.
I fullt sittande ställning tänjs musklerna i bakre låren. Genom att placera leksakerna på båda sidorna om kroppen aktiverar man kroppsrotation. Kroppens rotation behövs för att kunna gå smidigt.
Att sitta med benen åt sidorna är inte en rekommenderad ställning
Barnet kanske föredrar att sitta med benen åt sidorna när hen leker.. Detta är ändå inte en rekommenderad lekställning med tanke på förstärkt kroppskontroll och höftens normala utveckling. Barnet har nytta av mångsidiga lekställningar.
Att huka sig och leka sittande på huk
Genom att sitta på huk stärker barnet musklerna och balansen i båda nedre extremiteterna. Genom att leka sittande på huk tänjs vaderna effektivt Styr barnets balans jämt till båda de nedre extremiteterna. Öva sittandes på huk på att föra vikten turvis till trampdynan och hälarna (rullning), detta förstärker musklerna i foten och upprätthåller ledernas rörlighet. Fotens rörlighet är viktig när barnet lär sig att stå och gå.
Ståträning
Ståträning börjar ofta med att ett barn med rörelsenedsättning står i en ståställning. Det är bra att börja ståträningen vid ungefär ett års ålder.
I ståställningen kan barnet:
Lära sig att belasta båda nedre extremiteterna symmetriskt
Benstommen belastas, höfterna och lederna i de nedre extremiteterna får en bra belastningsställning.
Vid behov stretchas spända muskler i de nedre extremiteterna.
Användningen av ståställningen fortsätts vid behov under hela barndomen.
I ståträningen kan man vid behov korrigera fötternas och de nedre extremiteternas ställning med individuellt tillverkade sulor eller ortoser. Vid ståträning kan även elektrisk stimulering användas för att öka den sensoriska informationen eller senans elasticitet. I stödda ståställningar är det bra att titta på en bok och samtidigt träna ögats och handens samarbete.
Uppdaterad 16.2.2023