Barnet vill ha många olika saker, och ibland kan det kännas som att det skulle vara lättare att bara ge efter för barnet. På lång sikt går det dock lättare att leva tillsammans när en vuxen i familjen bestämmer till exempel om måltider och vad som ska ätas.
Att sätta gränser är inte alltid lätt eller givande. Barnet blir arg, besviken och frustrerad när det inte får vad det vill ha. Föräldrarnas utmanande men viktiga uppgift är att ta emot och tåla barnets ilska. Den vuxna försäkrar med sitt lugna och konsekventa beteende att hen agerar för barnets bästa.
En inkonsekvent förälder som ibland ger efter och ibland inte, lär barnet att hen inte menar vad hen säger. Då är det bara barnets envishet som avgör när hen får sin vilja igenom. Förälderns trovärdighet urholkas i barnets ögon och alla blir stressade.
Hur ska man agera?
Låt barnet uttrycka sina känslor. Att sätta ord på känslor hjälper barnet att känna igen sina egna känslor och acceptera dem som en del av livet. Alla slags känslor är tillåtna och behöver inte fruktas eller döljas.
Visa barnet att du har märkt dess besvikelse: "Jag märker att du är ledsen för att du inte kan få en kaka nu." För ett barn under skolåldern behöver man vanligtvis inte motivera vuxnas beslut. Tydliga, korta uttalanden räcker: "Nu är det inte tid för kakor." När ett barn i skolåldern kräver motiveringar kan man diskutera mer ingående: "Jag älskar dig och vill att du ska må bra. Jag kan inte ge dig en kaka eftersom det snart är matdags." Prata med barnet om vad som är bra och hur det påverkar om man äter en kaka före måltiden. Du kan också berätta när det är lämpligt att äta en kaka.
Agera konsekvent och visa barnet att du menar vad du säger. Det är viktigt för barnet att kunna lita på förälderns omdöme och förmåga att ta hand om hen. Barnet känner inte behov av att göra uppror varje gång hen ser godis när vissa saker blir självklara rutiner i hemmet.