Med hjälp av egenkontroll av glukosnivån anpassas insulindoserna till mängden intagna kolhydrater och motion samt korrigeras förändringar i glukosnivån i olika situationer. Vanligtvis uppföljs nivån med en glukossensor.
För att underlätta och precisera glukosuppföljningen används hos barn och unga kontinuerlig vävnadssockermätning (sensor på huden), vilket minskar behovet av mätningar från fingertoppen. Mätning från fingertoppen bör göras om barnets eller den ungas sensorvärde är ovanligt lågt eller högt och om man ifrågasätter dess riktighet, eller om symtomen tyder på hypoglykemi.
Glukosnivån kontrolleras från sensorn och vid behov med mätning från fingertoppen
alltid före måltider och 2 timmar efter måltid
vid läggdags, helst 2–3 timmar efter kvällsmål och insulininjektion
före och i samband med motion
vid symtom på låg eller hög glukosnivå
när glukossensorn larmar.
Nattliga larmgränser för låg och hög glukos bör ställas in så att sensorn bara väcker vid sådana glukosnivåer som verkligen kräver åtgärd.

